SVT:s förnyelse blev stor men ofrivillig komik

”Att rikta frågor till riksdagens enda främlingsfientliga parti borde inte vara så svårt”, skriver Jan Guillou om utfrågningen av Jimmie Åkesson och menar att SVT visat sig sämst på valbevakning.
Foto: SVT
”Att rikta frågor till riksdagens enda främlingsfientliga parti borde inte vara så svårt”, skriver Jan Guillou om utfrågningen av Jimmie Åkesson och menar att SVT visat sig sämst på valbevakning.
KOLUMNISTER

Man måste fråga sig varför just Sveriges Television visat sig sämst på valbevakning. För alla medier är valrörelsen en av de återkommande allra största uppgifterna. Varför är inte svårt att förstå. Men varför skulle SVT behöva bli sämst?

Tag partiledarintervjuerna. I och med att utfrågarna använder den ­dubiösa vetenskapen nationalekonomi som utgångspunkt dödar de omedelbart alla möjligheter till vettigt samtal. Om de i stället valt astrologi hade det åtminstone blivit roligare.
Alla politiker kan sifferdribbla ­eftersom nationalekonomi inte erbjuder exakta svar, som exempelvis matematik. Stefan Löfven och Fredrik Reinfeldt kan oblygt kasta siffror i huvudet på varandra och beskylla den andre för okunnighet. Och eftersom deras siffror saknar substans så kan ingen tittare avgöra vem som är smartast. Socialdemokraternas ­ekonomiska talesperson Magdalena Andersson har med siffrornas hjälp hittat en perfekt metod att ta ner borgarnas givne storfavorit Anders Borg genom att siffra till varje ­diskussion med honom. Hon vinner inte sådana diskussioner, men det är inte heller avsikten. Meningen är att varje gång spela remi, så att ingen vinner när obegripligheterna står som spön i backen. Därmed har hon neutraliserat storfavoriten, vilket rentav kan ses som en vinst åtminstone på det psykologiska planet: ung kvinna håller manlig bjässe stången.
Att framför allt moderata politiker lagt allt större tonvikt vid nationalekonomiskt mumbo-jumbo under senare årtionden döljer en bestämd politisk avsikt, att få högerpolitik att verka som icke-ideologi utan bara objektiv ”vetenskaplig” sanning. ­Politikernas förtjusning i sifferdribblet är högst begriplig. Den egna politiken kan framställas som en sorts vetenskap och dessutom kan man slingra sig ur vilken som helst ­besvärlig frågeställning med aldrig så ettriga TV-utfrågare.
Å andra sidan blir TV-utfrågarnas förtjusning i detta upplägg minst sagt gåtfull. Som när SVT:s utfrågare skulle ta sig an Jimmie Åkesson. Att rikta frågor till riksdagens enda främlingsfientliga parti borde inte vara så svårt. Anser du fortfarande att islam utgör det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget? Tror du verkligen att muslimerna har en plan för att genom barna­födande skapa en terroristisk majoritet i Sverige före år 2040? Och så vidare. Jimmie Åkesson borde få stå till svars för det säregna i just hans politik.
I stället inleddes intervjun med sifferdribbel av det mer tvivelaktiga slaget. SVT hade införskaffat siffror från regeringskansliet. Dessa siffror sades inte, föga förvånande, stämma med Jimmie Åkessons siffror. Det följande samtalet blev alltså meningslöst rent sakligt, men framstod ändå som någon mystisk sär­behandling eftersom ingen annan ­partiledare försatts i samma absurda situation.

Nu är det inte lag på att politiker måste intervjuas på detta sätt. Det har bland annat Aftonbladets och den andra tidningens webbprojekt visat, där samtalstonen varit närmast spirituell jämfört med tröskandet i SVT.

Men på SVT sitter vissa traditioner i väggarna. Man är mer opartisk och seriös än andra journalister, dessutom finare och slipsklädd i mer än ett avseende. Man är en sorts statlig ämbetsman. Nyhets­rådet Knutson svävar därför i vill­farelsen att en god politikerintervju handlar om nationalekonomi. Och även om samtalet då blir förvirrat och därmed meningslöst så är det åtminstone superseriöst.

Som om man anat detta problem i SVT:s korridorer beslöt man att ”lätta upp” med hjälp av ”ungdomlig och fräck” valbevakning. Och på så vis släppte man i den olyckan Janne Josefsson på arenan. Det blev stor, ehuru ofrivillig, komik.

Lågande av harm gick Josefsson till storms mot Stockholm, särskilt stadsdelen Söder som han presenterade som ett vänsternäste dominerat av FI, V och MP, vilka rentav skulle ”bilda egen regering” om bara deras röster räknades. Störst parti på Söder är emellertid Moderaterna, tätt följda av ­Socialdemokraterna. Moderaterna är för övrigt också störst i den stadsdel i Göteborg där Josefsson själv bor, även om han trodde att det var Socialdemokraterna. Som för att kompensera den korrekta stelheten i partiledarintervjuerna försökte SVT alltså finna ”förnyelse” genom att släppa in en i politik obevandrad ­reporter som blott med svårighet döljer sina sympatier för sverige­demokraterna.
Det kan finnas en övergripande förklaring till detta elände och i så fall är det bristen på ideologi i dagens politik. Om vi går tillbaka till 1970-talet så stod Socialdemokraterna där Vänsterpartiet står i dag. Och var Socialdemokraterna står idag är inte lätt att säga. Som 1970-talets folkpartister?

Och denna brist på ideologi, eller totalt utjämnad ideologi där alla tycker lika utom sverige­demokraterna, leder in i den nationalekonomiska återvändsgränden. För något måste man ju kunna intervjua exempelvis partiledare om. Åtminstone om man är finjournalist och nyhetsråd på SVT.

För övrigt anser jag att ...

... ”mångfalden” av teleoperatörer är ett samhällsekonomisk fiasko. Hela rasket borde således återförstatligas. Var jag hämtat denna utmärkta ståndpunkt? Från Svenska Dagbladets rosa näringslivssektion. Ekonomijournalistik är inte alltid vad man tror.
... Gunnar Nordahl var en större målgörare än Zlatan. Nordahl har fortfarande de två högsta noteringarna i Milans historia. Och hade han fått spela lika länge i landslaget som Zlatan hade det blivit ett mycket svårslaget rekord. Men grattis i alla fall!