Dagens namn: Tryggve
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Jan
Guillou

SCA:s direktörer vill gärna spendera - om det är andras pengar

Ibland kan det vara förvånansvärt uppiggande att läsa ekonomijournalistik. Som nu på ­senaste tiden när SvD Näringsliv skoningslöst gått in för att döda eller åtminstone skadskjuta de tre direktörer som har makten i jätte­industrin SCA.

Delinkventerna är styrelse­ordföranden och förre vd i SCA Sverker Martin-Löf, nuvarande vd Jan Johansson och vd för huvud­ägaren Industrivärden Anders ­Nyrén. Alla tre har som framgått i SvD ett högt utvecklat intresse av jakt på älg och ripa samt om möjligt ett ännu större intresse av att sätta sprätt på andras pengar. Det förra är sunt och naturligt, det senare en sorts galenskap.

Som när direktör Sverker Martin-Löf fixade en ny jaktstuga vid ­Henvålen i Härjedalen för bara två år sedan men redan lyckats lägga ut 100 miljoner av SCA:s aktieägares pengar på att rusta upp stället.

Jag kan förstå att jaktsugna direktörer behöver helikopterplatta såväl som modernt kök, influgna stjärnkockar, vinkällare och nya hund­gårdar, eventuellt också några ­baracker åt hundförare, drevkarlar och annat lågt folk som inte kan släppas in i salongerna. Men 100 ­miljoner? Har man likt den ­rumänske diktatorn Ceaucescu guldkranar i badrummen och kristallkronor från Venedig i sovrummen? Det är dessutom pengar i sjön eftersom jaktstugan ligger på ofri grund i ett naturreservat.

Den mentala förutsättningen för att kasta bort så mycket pengar kan bara vara en. Det är andras pengar. För om de tre jaktintresserade ­direktörerna ägt huset själva, och rustat upp det för egna pengar, ­hade de nog varit mer spar­smakade. Man kan få till en jakt­stuga i fullt anständig direktörs­standard för bara 10 miljoner, ­snålar man kan man kanske rentav komma undan med hälften.

 

Men det är en särskild direktörspoäng i att inte formellt äga själv. När Sverker Martin-Löf fyllde 60 ville grabbarna i företagsledningen ge honom en egen jaktstuga i när­heten av Henvålen. Men man kom på att det skulle medföra oönskade skatteeffekter. SCA köpte rasket och lät jubilaren med familj disponera stället på livstid, medan företaget stod för alla kostnader. Sverker ­Martin-Löf och de andra direktörerna i SCA härskar nu över ett jakt­område i Härjedalen på cirka 35 000 hektar. Tidigare fick anställda på SCA av lägre rang jaga på området. Det är det slut med nu, liksom att man kastat ut några lokala jaktlag.

Om direktörernas jaktintresse finns bara en sak att tillägga. Den ekonomiskt meningslösa investeringen på 100 miljoner genomfördes samtidigt som SCA lanserade ett sparprogram som innebar att man avskedade flera tusen anställda.

Men SCA-direktörerna är också mycket flygintresserade. Förutsatt förstås att de kan flyga för andras pengar. SCA har egna flygplan, flottast en Falcon 900 EX, i acceptabel amerikansk direktörsklass. Särskilt flygintresserad är vd Jan Johansson. Följaktligen lyfte planet från ­Bromma den 30 juni 2012 med destination Ukrainas huvudstad Kiev.

Händelsevis var det dagen före EM-finalen i fotboll mellan Spanien och Italien. Och lika händelsevis återvände ­planet dagen efter finalen.

På vägen dit hade direktör Johansson bara med sig en dotter och en god vän till henne. På vägen hem plockade han upp tre liftare, Industrivärdens vd Anders Nyrén samt ytterligare två barn.

 

Samma kumpaner, Johansson och Nyrén, manifesterade vidare sitt idrottsintresse genom att fylla planet med likasinnade direktörer och kvista över till London för att titta l­ite på OS. Medan planet väntade à 50 000 kronor dygnet. Alla fruar med.

Vd Jan Johansson har varit ovillig att diskutera sitt flygintresse med SvD:s ekonomireportrar. Men om sin fru har han tidigare meddelat att ”hon varit med i snitt 1-2 gånger per år”. Men då narrades han lite.

Bara under 2012 var frun med till Venedig, London, ­Valencia, Miami, Barce­lona, Nice och Dubai, samt­ liga städer med fullt fungerande ­reguljärflyg.

Särskilt resan med fru till ­Verona är ­intressant. Det var näm­ligen över ­påsken, herr och fru ­direktör mötte våren i Italien. Planet fick flyga ner dem, vända och åka hem och ­sedan återvända för att hämta upp herr­skapet på annan­dagen. Kostnad cirkus 650 000 ­kronor, andras kronor. Reguljära ­biljetter i businessclass hade inte överstigit 10 000 kronor. Men då ­hade det ju varit egna kronor.

Man får anta att den pågående ­avslöjartortyren i affärspressen kommer att fortsätta till det bittra slutet. Störste direktörsbjässen Sverker säger till Dagens Industri att han ”får ett klart intryck av att det pågår en slags kampanj.”

 

Däri har han fullkomligt rätt. Svenska Dagbladet har uppenbarligen mycket initierade källor på insidan. Avslöjanden om direktörer kommer aldrig ut om inte andra ­direktörer finner det lämpligt. Det är en utmärkt uppgörelse för såväl journalister som den källskyddade fienden till offren. Ekonomjournalisterna framstår som självständiga ”avslöjare” och intrigörerna blir av med tre direktörer de ­ogillar.

Storyn om hur det spelet gick till vore ett fantastiskt ­intressant avslöjande. Men den kommer inte ut, av lätt insedda skäl.

Jan Guillou

Visa fler
Om Aftonbladet