Antidemokratiska särlagar blir vapen – i terrorns händer

1 av 2
Kritiseras av kultursidorna Aftonbladet och Expressens kultursidor hänger ut Jan Guillou och Oisín Cantwell för att vara terrorismens medlöpare efter att de kritiserat en rättegång i Göteborg 2010.
KOLUMNISTER

När Expressens ledarsida ­härförleden beskyllde kolumnist­kollegan Oisín Cantwell och mig för att ­politiskt stödja terrorism var det på sätt och vis business as usual. Vår skuld fanns i vår ”naivitet” och ”den blåögdheten har kostat liv”. Därmed var vi alltså medskyldiga till terror­mord. De liberala ledarsidorna är de enda som kan hålla jämna steg med SD:s virala stormtrupper när det ­gäller hatfyllda personangrepp. Och när liberalerna skriver ”naivitet” så har det samma innebörd som ”PK” i SD:arnas språkbruk.

Men när Aftonbladets kultursida instämde i de liberala smädelserna var det förstås mer överraskande. I Aftonbladet blev vi terrorismens medlöpare eftersom vi ”blundat för fakta om svensk islamism” när vi ­kritiserade en skandalös rättegång i Göteborg år 2010. Kulturskribentens förklaring till detta vårt ställnings­tagande för islamistisk ­terrorism var att vi på något sätt anslutit till ”den identitetspolitiska vänstern”, ett begrepp lika virrigt som kulturartikeln i övrigt.

Upphovet till den gemensamma attacken från Expressen och Aftonbladets kultursida är en bok av terrorist­experten Magnus Sandelin. Boken är en konsekvent redogörelse för Säpos syn på tillvaron, vilket är tillåtet och rentav intressant för den som vill studera Säpos föreställnings­värld. Men då får man också vara ­beredd på en del aparta ståndpunkter, som att det är en ”myt skapad av ­extremister” att det skulle förekomma något krig mot terrorismen.

I denna gentemot Säpo strikt ­lojala bok pekas följaktligen Oisín Cantwell och jag ut som mjukisar och naiva i förhållande till terrorismen. Därför blev det självklara applåder i Expressen och mindre självklara applåder i Aftonbladet.

Det hela handlar om ett terroristmål i Göteborg år 2010 där några unga ljushuvuden med somalisk bakgrund åtalats för det nyligen uppfunna brottet ”stämpling till ­terrorism”. Det betyder att de stod till svars för vad de pratat om i telefon och hemmavid. De hade under lång tid telefonavlyssnats och buggats och åklagaren kunde presentera en mängd utskrifter av telefon- och kökssamtal som bevisning.

Ingenstans framgick det dock att de skulle ha begått brott eller för­berett brott. Men de hade dagdrömt om ­heroiska dåd som skulle belöna dem med 72 oskulder i Paradiset och uttryckt en del säregna politiska uppfattningar. Om detta skrev jag att man starkt kunde ifrågasätta såväl mognadsgraden som det politiska omdömet, också hos så unga män, men inte döma dem för brott som de vare sig begått eller förberett. ­Åklagarens framställan blev knappast mer övertygande av att en ­”expert” från Säpo satt med i domstolen för att ”tolka” de redigerade och översatta utskrifterna av skryt och fantasier så att tingsrätten skulle förstå hur farliga de åtalade egent­ligen var.

Det handlar alltså om en rättslig mardröm byggd på nya lagar som enbart riktar sig mot den muslimska minoriteten i Sverige. Inga liberala ledar- eller kulturskribenter riskerar att inför rätta svara för 18 månaders hemliga inspelningar av allt de sagt i telefon eller i hemmet, oavsett vad de ”stämplat” om.

En oenig tingsrätt dömde de ­åtalade till fyra års fängelse för ­terrorism bestående av fantasier och olämpligt språkbruk. Oisín Cantwell och jag tillhörde de ytterst få journalister i Sverige som protesterade mot detta uppenbara justitiemord. SvD:s ledarsida förklarade vårt ställningstagande med att vi sympatiserade med islamistisk terrorism, DN:s chefredaktör ­Wolodarski hävdade att den som var det minsta juridiskt bevandrad måste instämma i domen, Säpos dåvarande operative chef Anders Thornberg hälsade domen som en seger eftersom man ”lagt ner så stora resurser på det här fallet” (angiveri, telefonavlyssning och buggning) och ­Expressen öste på med helsidor där de nu dömda stämpelterroristerna hängdes ut med namn och bild. ­Terroristexperterna var mycket ­belåtna.

Som väntat friade hovrätten de två dömda med röst­siffrorna 5-0. Men inte nog med det. Några ­ordvändningar i hovrättsdomen ­uttrycker ren ­vämjelse inför det obefogade åtalet.

Nu blev det tyst. DN:s chefredaktör hade inga ytterligare juridiska expertkommentarer. ­Expressens ledarsida tycktes inte ha observerat den friande ­domen. Den nuvarande högste Säpochefen Anders Thornberg firade ingen seger och ­inte ens våra mest notoriska terroristexperter hade något att säga, vilket är högst ­ovanligt.

Så då är vi framme vid den avgörande frågan. Anser man på Expressens ledarsida och Aftonbladets kultur­sida att också hovrätten över västra Sverige är naiv och mjuk mot terrorismen? Eller är det skillnad mellan nu och då, för sex år sen? Den bakomliggande tanken nu kan nämligen bara vara den att just när det gäller misstänkta terrorister måste rättssäkerheten lämnas därhän. Och som en konsekvens måste man då kräva av anständiga journalister att de sätter statens tänkta intressen ­före rättssäkerheten. Ungefär som vid spionrättegångar i 1950-talets Sverige. Eller i det tyska rättssystemet under 30-talet. Av Expressen kunde man möjligen vänta sig en sådan ståndpunkt. Men inte på Aftonbladets kultursida och det är illavarslande.

Rättssäkerhet och demokrati är vårt starkaste vapen mot terrorism. Antidemokratisk särlagstiftning mot muslimer blir ett vapen i terroristernas händer.

1 av 2
Ekeroth.

För övrigt anser jag att ...

… de cirka 50 av 700 starkt engagerade sverigedemokratiska fotsoldater som, ömsom beklagande, ömsom ­triumferande, anmält på min mejl att SD-ledaren Kent Ekeroth är jude, varför SD inte kan vara antisemitiskt … inte riktigt förstått ­frågan om riksdagsledamoten Anna Hagwalls antisemitiska riksdags­motion.

… det finns numera ett nytt ­säkert tecken att identifiera den trafikfara som förr utgjordes av ­äldre män som körde med hatten på. I dag är det förare som håller båda händerna högst upp på ­ratten. Eller bara ena handen, och telefon i den ­andra.