Sluta dalta med provokatörerna

Demonstrationens budskap, protesten mot Israels långa serie av krigsförbrytelser i Gaza, saboterades grundligt av de svartklädda småterroristerna vars enda politiska avsikt var skadegörelse och stenkastning mot polisen.

Naturligtvis utlöste misslyckandet rena glädjeyran på de borgerliga ledarsidorna. Liberaler kan nämligen uppfatta det som svårt att försvara krigsförbrytelser. Och nu slapp de det på grund av småterroristerna.

Den säregne i Svenska Dagbladet gjorde förtjust jämförelser med pogromer i det gamla Östeuropa, alltså massmord och folkfördrivning, och intygade att det håller på att bli omöjligt för judar att bo i Malmö.

Samma ledarsidas frivilliga språkrör för Säkerhetspolisen tolkade koranen efter eget huvud och kom fram till i stort sett samma slutsatser som den säregne.

Det ständigt återkommande tricket att koppla samman varje form av kritik mot israeliska brutaliteter och krigsförbrytelser med antisemitism går inte att göra så mycket åt. Det var länge sedan den taktiken kom för att stanna. Den uttrycker bara en ohederlighet som bottnar i desperation.

Däremot har dessa skribenter dessvärre rätt när de riktar sin kritik mot vänsterns slapphet i förhållande till de små svartklädda fanstygen, de som kallar sig Antifascistisk aktion, Global intifada, Osynliga partiet och liknande.

I Malmö stridsgrupperade sig dessa förbrytare under en banderoll med texten: ”Det är vi som bestämmer”.

Vilken oerhörd förolämpning mot demonstrationen! Det var alltså inte det Per Gahrton och Lars Ohly skulle säga i sina tal som var det väsentliga, det var att småterroristerna hade makten och till och med gjorde det till sitt politiska huvudbudskap.

Det finns en sentimental klockarkärlek inom vänstern gentemot dessa små antidemokrater helt enkelt för att de kallar sig ”vänster” och använder välkända signalord som antiimperialism och liknande. Det är lite som om de vore våra alltför ivriga men hett engagerade barn som vi i sinom tid kommer att kunna skola in i seriöst politiskt arbete.

Det är inte bara en fullständig utan också en farlig missuppfattning. Somliga av de små svarta menar allvar och de gör ingen hemlighet av var de hämtat sina ideal. Som de två som lät sig intervjuas i Sydsvenskan under pseudonymerna Andreas (Baader) och Gudrun (Enslin).

Den västtyska terroriströrelsen alltså, som kallade sig Rote Armee Fraktion och började härja på 1970-talet. De inledde med att attackera varuhus med mordbränder, gick vidare med bankrån, kidnappningar och politiska mord tills de alla var skjutna eller fängslade. Deras teori gick ut på att normalt politiskt arbete var meningslöst därför att arbetarklassen var mutad av kapitalismen. Men om man med våld provocerade den västtyska staten att kasta masken och visa sin sanna repressiva natur, så skulle fjällen falla från de mutade arbetarnas ögon.

De svenska sentida efterföljarna till RAF har såvitt jag sett inte formulerat den senare tankegången, att våldet skulle tända gnistan till en revolution. De är bara för våld i sig. Det vore verkligen illavarslande om misstankarna mot Global intifada i Södertälje visar sig riktiga, att det är de som ligger bakom serien av mordbränder mot affärer i staden. Det var så RAF började.

Den svenska 70-talsvänstern där jag var med hade också problem med stollar som ville vandra in på RAF-vägen och sabotera våra demonstrationer med våld. Men vi bekämpade dem ursinnigt och det hade varit otänkbart att några svartklädda maskerade idioter skulle ha trängt sig in i en Vietnamdemonstration. Hur starka än de politiska motsättningarna kunde te sig mellan olika grenar av bokstavsvänstern så var vi helt överens i denna enda fråga: stoppa provokatörerna!

Jag har till och med varit med om att göra ”husrannsakan” hemma hos misstänkta våldsromantiker före en stor demonstration för att beslagta och förstöra deras beväpning i form av påkar och bensinflaskor. Det var självklart att provokatörerna var det största hotet mot vänstern och mot den opinionsbildning vi drev.

Och så är det än i dag, som synes. Därför avstår så många från att demonstrera, därför saboteras alltid demonstrationernas budskap. Det får bli ett slut på daltet! Annars blir all utomparlamentarisk politik meningslös.