Författare utan läsare röstar på fel parti

Sveriges näst mest avundsjuke författare Lars Gustafsson steg nyligen fram på den andra tidningens kultursida och proklamerade att han i dag röstar på Piratpartiet. Det är sensationellt, ungefär som om imamen i Stockholms muslimska församling skulle högtidligen tillkännage att han ämnar rösta på Sverigedemokraterna. För hur kan en författare vilja lägga sin röst på ett politiskt parti som förespråkar fri stöld av all litteratur på nätet?

Märkligt nog har ingen bemött Lars Gustafsson. Det kan förstås bero på finkänslighet, alla känner till hans bitterhet över att inte längre ha några läsare trots att han utan tvekan är en ordkonstnär med goda avsikter. En mer bekymmersam förklaring kan förstås vara att ingen vågar stöta sig med den ytterst aggressiva nätmobb som omger Piratpartiet.

Men om en seriös författare förespråkar allmänt litterärt självmord så bör han bli emotsagd och då är det lika bra att jag säger självklarheterna, eftersom jag redan har den där nätmobben på halsen.

Lars Gustafsson anger tre skäl för att rösta på det enda uttalat författarfientliga partiet. För det första menar han att piratuppladdad litteratur på nätet är en sorts oundviklig teknisk utveckling. Det kan jag inte tänka mig att någon tror på allvar, även om det är Piratpartiets linje. Det är inte teknikutveckling att stjäla frukterna av andras arbete och dessutom få det att framstå som hippt och modernt. Det är en moralförändring.

Gustafssons andra skäl för att förespråka fri litteraturstöld på nätet tror jag mera på. Han hoppas att nätstölderna ska få sådana proportioner att mina ”och de andra dussinförfattarnas möjligheter att lägga sig till med nya herrgårdar” effektivt stoppas.

Jag känner visserligen ingen levande författare som köpt herrgård, än mindre lagt sig till med någon ny. Men innebörden i det hatiska bildspråket är ju inte att ta miste på. Ett hundratal svenska författare försörjer sig på bokköpare och det måste bli ett slut på det ofoget.

Att Lars Gustafsson inte kan försörja sig på sina alltför fåtaliga läsare är knappast unikt. Det är det typiska för författaryrket. De flesta svenska författarna har länge tvingats försörja sig på annat än sina böcker. Man kan leva på sin fru eller man, kan jobba som lärare eller få litterära priser, för att nämna tre vanliga metoder som Lars Gustafsson tillämpat med stor framgång.

Därför tycks han föreställa sig att fri litteraturstöld på nätet inte skulle göra just honom så mycket eftersom han kanske skulle få fler läsare om man kunde läsa honom gratis. Däremot skulle den förhatliga konkurrensen från de redan lästa författarna kunna rensas undan. Det är en gammal föreställning i den svenska litteraturdebatten, att värdelösa, men lästa, författare tar läsarna från värdefulla, men olästa författare.

Detta är Lars Gustafssons tredje argument, nämligen att det viktigaste för en författare som har något att säga är att nå fler läsare. Jag instämmer. Men jag tror Lars Gustafsson har fel när han förmodar att just han skulle få så många fler läsare om hans böcker kunde stjälas fritt på nätet, eller erbjudas gratis.

För blev det bara han och andra olästa författare som bjöd ut sig gratis så skulle de snart komma att betraktas som en sorts bloggare bland 400 000 andra svenska bloggare. På så vis skulle de försvinna ur kulturlivets perspektiv och det kan jag inte tänka mig att den fåfänge Lars tänkte sig.

Nej han måste mena att all litteratur, precis som Piratpartiet förespråkar, ska kunna inhämtas gratis på nätet. Det är det program han röstar på i dag.

Alla bokförlag skulle därmed komma att läggas ned. Alla bokhandlar, även de modernaste nätbokhandlar, skulle upphöra att existera. Ingen skulle trycka böcker. Det vore inte teknisk utveckling utan en kulturell katastrof.

Det är möjligt att aktivisterna i Piratpartiet skulle betrakta detta som en sorts seger, att knäcka ett ”gammelmedium”. För några skönandar är knappast dessa enkelspåriga populister.

Den författare, eller över huvud taget någon som är verksam inom kulturlivet, som röstar på Piratpartiet, är fårskallen som röstar på vargen.