Därför är det viktigt att kritisera USA

Det borde vara en självklarhet. Därför är det också utgångspunkten för det jag skriver här i Aftonbladet. Det borde inte vara så svårt att förstå.

Men det är det för somliga. Särskilt ute i den våldsamt demokratiserade nätdebatten där hundratals skribenter förklarar min hållning med hat mot USA och kärlek till fundamentalistisk islam, med ord som talibankramare och USA-hatare, för att ta de vanligaste varianterna. Allt detta raseri på nätet kan inte förklaras med att där härjar alla de som förlorade alla debatter i skolan och nu ger igen. Jag är, så gammal jag är, väl medveten om att trollen på nätet och de rena galningarna tycks ta oproportionerligt stort utrymme. Men den här typen av föreställningar, om hat mot USA och kärlek till talibaner, förekommer också i rättstavade och undertecknade inlägg. Tydligen måste det självklara förklaras bättre.

Det enklaste skälet till att inte ägna så stor tankemöda och utrymme åt att kritisera talibaner är att så gott som alla som läser svenska är överens. Carl Bildt och jag har samma uppfattning om talibaner och deras ideologi, allt annat skulle förvåna mig högeligen. Sak samma med den teokratiska regimen i Iran och Nordkorea. På sin tid var det samma sak med Sovjetunionen.

Med USA förhåller det sig på ett helt annat sätt. USA ingår i den demokratiska gemenskapen där kritik och diskussion har betydelse, vilket inte gäller Iran, talibaner eller Nordkorea.

USA:s utrikespolitik avgör världens framtid och har en stor mängd anhängare och försvarare i Sverige, liksom i andra demokratiska stater. Även USA:s ekonomiska politik har stor, i vissa fall förkrossande stor, betydelse för oss i Sverige. Som den senaste finanskrisen visade.

Det vore därför ingen orimlig tanke att medborgare i världens demokratiska gemenskap alla hade rösträtt i det amerikanska presidentvalet. Träffar man en amerikansk politiker kan man förvänta sig diskussion för eller emot. Med företrädare för den religiösa fanatismen kan man inte förvänta sig någon meningsfull diskussion, vare sig de är muslimer, kristna eller något annat.

Om allt detta är självklart uppstår en enkel fråga. Vad är då den intellektuelle kritikerns uppgift om han råkar vara född i ett demokratiskt land?

Att hata USA – som svensk, inte som afghan – vore som att hata luften vi andas, en ofrånkomlighet i vår livscykel av ungefär samma slag som en gång det romerska imperiet. Vi vill förmå politiker och ekonomiska makthavare att göra luften vi andas bättre, men vi hatar inte luften för att den är förorenad.

Som en vasallstat i imperiets utkant har Sverige ett visst begränsat inflytande över besluten i Washington, liksom de allierade ”barbarerna” (icke-romare, alla vi andra i Europa) en gång hade när det gällde Rom.

Där befinner vi oss. I den båten sitter vi alla, från Göran Persson till Carl Bildt ända ut till trollen på nätet. Vi har ändå en del avsevärda förmåner. Vi bombas inte till döds och vi har en demokratisk yttrandefrihet.

Om jag vore afghan och min familj nyligen utsattes för ett bombanfall på min dotters bröllop och 27 av mina närmaste dog, så skulle jag garanterat hata USA och ge fullständigt fan i all yttrandefrihet.

Men nu är vi alltså svenskar och EU-medborgare. USA är med sin militära och ekonomiska styrka den i särklass starkaste företrädaren för vårt eget politiska system. Vi är i huvudsak vita, räknas som kristna och kommer inte att bröllopsbombas i första taget. Och så frågar ni mig varför jag inte ägnar tid och kraft åt att skriva om talibaner.

Viktigare i så fall att skriva om kineser – som vännen och författarkollegan Henning Mankell – eftersom Kina representerar ett diktatoriskt alternativ till demokrati för världen. Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt. Därför finns en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater. Därför är det mycket viktigare att kritisera USA an någon annan stat på jorden.