Även Adelsohn har insett varför det blir tågkaos

På ett rent sakligt plan förstår jag honom. Vi tillhör samma generation och växte upp i en tillvaro där tågen kom och gick i tid som om det vore självklart. Vinter ansågs inte på den tiden vara något oväntat naturfenomen.

Och eftersom all teknisk utveckling går framåt så kunde man förvänta sig bättre tågtrafik i dag än på den tiden tågen gick i tid även om det snöade.

I stället blev det tvärtom. Om detta sjunger Ulf Adelsohn en högljudd och bitter klagosång i SJ:s tidning ”Kupé”. Och det är extra intressant inte bara för att han är moderat utan än mer för att han är ordförande för bolaget SJ. Så här förklarar han upphovet till tågkatastrofen:

”År 2000 kom den stora bolagiseringen. SJ klövs då i sina beståndsdelar, godstrafiken övertogs av Green Cargo, stationer och parkering mm fördes till Jernhusen, som också fick största delen av SJ:s kapital; all mark och fastigheter. Jernhusens fastighetsinnehav uppgår i dag netto till nära 6 miljarder. Om inte SJ delats upp hade dessa pengar kunnat användas till upprustning av järnvägsnätet. Det går inte nu. Verkstäderna fördes till EuroMaint och städningen till TraffiCare. Datafrågorna till Unigrid AB. Restaurangerna överläts till Compass Group Ltd, ett brittiskt börsnoterat bolag.”

Många nya direktörer blir det med så många bolag och deras höga löner kräver förstås kraftigt nerdrag på underhåll.

Ulf Adelsohn säger att vi har det sämst underhållna järnvägsnätet av jämförbara länder, och att det kommer att bli ännu sämre.

Han fruktar att SJ:s planer på att investera i en modernare vagnpark kan stoppas av regeringen på grund av ”hänsyn till besluten om avreglering”. Vilket betyder hänsyn till alla riskkapitalister som investerat i konkurrerande järnväg (enbart på de mest lönsamma sträckorna). SJ har i dag drygt 25 konkurrerande bolag ute på spåren.

Det är alltså ingen vänsterpartist som tecknar den här katastrofbilden av hur ”hela svenska folkets järnväg”, som det hette förr, systematiskt slaktas på grund av högerpolitiska visioner. Det är Ulf Adelsohn som berättar att det inte är snöns fel, utan politikens.

När hela svenska folkets elproduktion skulle privatiseras (”avregleras”) var resultat för de före detta ägarna självklart. Dyrare elräkningar och många nya rika direktörer i såväl Finland som annorstädes.

När skolan privatiseras genom att överföras till diverse riskkapitalbolag hemmahörande i skatteparadis är det självklart att undervisningen försämras. Medan våra skattepengar göder riskkapitalisterna. De kan ju bara göra vinst på att spara in på undervisningen så att skolpengen (våra skatter) inte slösas på undervisning.

När Apoteksbolaget privatiseras uppstår samma självklarheter. Dyrare mediciner och rikare riskkapitalister i skatteparadis.

Den politiskt avgörande frågan är varför sådana försämringar i den samhälleliga servicen, och den samtidiga förmögenhetsöverföringen från folket till riskkapitalister, anses så angelägen.

Att det är högerideologi att stjäla från de många och skänka åt de få är lätt att inse. Moderater och deras drabanter hatar statlig verksamhet som går bra eftersom deras ideologi säger att så kan det inte vara eftersom privat ägande alltid är bäst. Har staten en vodkafabrik som säljer till utlandet för mer än vad vi själva lägger ut på sprit, så privatisera den för Guds skull!

Det finns emellertid ett problem med att bara peka ut högern som skurken i dramat, ett intressant problem.

Förstörelseverket av allmän egendom och överföringen av våra gemensamma tillgångar till ”riskkapitalister” (som för övrigt inte tar nån risk; vilken åsna som helst blir rik om han får en skola till skänks av sina moderata kommunalpolitiska vänner) – inleddes under sossarna.

Det var på åttiotalet som sossarna ”förnyade sig” genom att försöka göra som Tony Blair i Storbritannien. Sossarna började leka affär, eller snarare leka kapitalister. I dag är det moderaterna som leker sossar. Ur led är alltså tiden. Och så finns det ändå en del som tror att det var Mona Sahlins fel att man förlorade valet. Om alla ska föra högerpolitik är högern mer trovärdig.