Kvinnor, sluta gulla i grupp

KOLUMNISTER

”Vai via! Bort med dig!”.

Så ropade den italienske fotbollsstjärnan Filippo Inzaghi under EM 2000. Tv-kamerorna fångade ”Pippo” när han inte ville kramas med landslagskollegan Francesco Totti efter sitt mål.

Allt ljus på mig!

Svenska damlandslaget firar mål med en gemensam segergest.
Foto: Bildbyrån
Svenska damlandslaget firar mål med en gemensam segergest.

Det är herrstjärnornas motto efter ett mål. Den vanliga stilen är att springa bort från laget och gärna ­synas lite extra med en personlig, ­udda målgest.

Raka motsatsen till svenska damlandslaget i fotboll nu under OS.

Töntig eller inte töntig?

Den kollektiva blågula målgesten damerna kör med.

Svaret på den frågan tycks mig rätt givet: töntig.

Det är dock egentligen inget problem i sig.

Låt mig också slå fast att det viktigaste naturligtvis är ­spelet.

Damerna är i OS för att göra så bra resultat som möjligt och så länge de gör det är målgesten underordnad.

Så varför då över huvud taget diskutera det kollektiva ­målfirandet?

Just därför, för att målgesten är kollektiv.

Och för att det är så typiskt.
 

Så har det sett ut historiskt och så ser det ut även i andra damlandslag, också brassorna har kört en gemensam variant under OS.

Och jag stör mig på det.

För att det är så synonymt med den alltför ofta förekommande bilden av hur tjejer ska vara – men verkligen egent­ligen inte alls borde vara.

Inte i toppidrotten och inte i livet i stort.

Visserligen är fotboll en lagsport.

Den svenska modellen bygger ju dessutom som bekant på kollektivet före individen.

Men på toppnivå är egot en helt avgörande faktor.

Och även ute i arbetslivet och livet i stort behöver kvinnor hellre bli mer egoistiska och tuffa, i såväl löneförhandlingar som när det gäller vem som ska ta marktjänsten hemmavid, snarare än att vara rara och gulla i grupp.
 

Det är förstås värt att reflektera över varför samma målgest vore otänkbar för det svenska herrlandslaget.

Jag skulle älska att se en dam­spelare som springer ifrån alla lagkamraterna för att jubla så länge som möjligt själv framför tv-kamerorna.

Ingen förväntar sig att Zlatan, ­Rooney eller Messi ska vara ­trevliga.

De ska bara vara så bra som möjligt.

Det samma borde gälla för kvinnor – på planen och utanför.