All mänsklighet hittar jag i Paris

KOLUMNISTER

Stolt strävar det mot skyn, Eiffeltornet.

Över mig Paris sommarhimmel, runt mig människor från alla hörn av världen.

Så olika, och ändå så lika i så mycket.

Ett koncentrat, en ögonblicksbild av mänskligheten och livet självt i all sin skönhet och fulhet och obegriplighet.

Bland glasstånden, i köerna till tornet, på parkbänkarna.

Tonåringarna och de älskande.

Självupptagenheten, letandet, längtan, sökandet efter den rätte och rätta.

Smekmånadsparen, att få kyssas svindlande i Paris, tro på att man ska leva lyckliga i alla dagar.

De lite äldre paren med småbarnen, trötta, irriterade:

”Hur kunde du glömma hans solhatt på hotellet?”, svaret ”Varför kom ­inte DU ihåg den om du är så ­perfekt?!”

Ledan, blickarna som börjar söka sig åt andra håll, de tysta förbjudna önskningarna om att någon annan borde sitta mitt emot en, vid bordet på den franska bistron.
 

De grånade åldringarna på bänkarna, vetskapen om att ungefär så här blev det, livet, så här fort gick det från att ridån gick upp till att strålkastarna är på väg att ­släckas.

Att sitta stilla och iaktta, se skådespelet, likadant,varje dag, bara med nya huvudrollsinnehavare.

Runt omkring bjuder Paris på allt det bästa och lägsta: historien och konsten, människans förmåga att ­skapa och drömma.

Men också den andra sidan: gat­stenar som druckit de dömdas blod på avrättningsplatser, fängelsehålor som bevittnat otänkbart lidande ­genom åren.

Och i nuet ficktjuvarna, väskryckarna, bedragarna.

På en filt i gräset sitter en smårund familj och alla ser rätt nöjda ut, för de finns ju förstås också, de som förväntar sig lagom mycket och är ­nöjda med det.
 

En bit bort, mannen som slår käppen­ mot det vissnade gräset, han som vet att livet gick honom förbi ­utan att han någonsin kände att han levde det fullt ut.

Strax intill små barn med sina ­ballonger, fullständigt lyckliga i nuet, ett litet tag, tills den lilla ­handen tappar ballongen.

Den svävar i väg utom räckhåll, förbi tornets skyddsräcken, de som ska hindra de mest förtvivlade från att söka döden mitt bland de ­tusentals vilt fotograferande turist­erna.

Gråt inte, vi köper en ny ballong.

Och så tar vi ett kort.

Le mot kameran, le.

Skönast

Paris stränder. Perfekta sandstränder mitt inne i stan, längs Seine.

Ännu hetare

Zlatan Ibrahimovic. Den franska huvudstaden har fotbollsfeber.