Bosse Hansson har rätt till sina tankar

KOLUMNISTER

”Svarting.”

Ett ord som smakar lika illa som det låter.

Unket, rasistiskt och nedsättande.

Låt mig slå fast detta.

Jag försvarar alltså inte på något sätt Bosse Hanssons uttalanden, om flera AIK-spelare, när han inte visste att hans ord gick ut på Radiosportens webb.

Med all respekt för de som känt sig kränkta av Hansson måste jag samtidigt ändå till viss del ge tv-sportprofilen Göran Zachrisson rätt, det finns något hysteriskt över reaktionerna.

Man behöver bara säga ”Tintin” för att förstå att en blandning av upp- riktig välvilja men också allmänt utbredd rädsla för att inte vara politisk korrekta stundtals leder till moralpanik och häxjakt.

Förstå mig rätt. Bosse Hanssons uttalanden ska debatteras, bemötas, fördömas. Han är dessutom en offentlig person som kan spel- reglerna.

Men att jaga människan Bosse Hansson, för något han sade när han trodde att ingen hörde, vad leder det till?

Att kräva en ursäkt för att han pratade högt för sig själv?

Vi har åsiktsfrihet och yttrande- frihet. Grundläggande demokratiska rättigheter som måste försvaras och bevaras.

Även de mest vidriga åsikter ska få framföras, så länge de inte är lag- stridiga.

Och alla människor har rätt att i sitt inre tänka och tycka det de vill, hur osunda vissa tankar än kan tyckas.

Jag sade samma sak när fotbollsspelaren Antonio Cassano under EM i somras sade att han hoppas att ”det inte finns några bögar i omklädningsrummet” och senare samma dag tvingades backa från det han sagt.

Det blir bara en läpparnas bekännelse.

Ingen tror väl att Cassano på några timmar ändrat åsikt om homosexuella?

Blåslamporna flammar, vågorna går höga på upprördhetens hav.

En falsk, framtvingad ursäkt kommer. Mediedrevet lägger sig belåtet, utan att någon konstruktiv dialog om det som sades ägt rum.

Följden blir att de åsikter som borde fram i ljuset för att spricka som troll i solen i stället bara allt mer sjuder i det fördolda.

Minns Karin Boyes framsynta framtidsskildring ”Kallocain”, från 1940.

I den totalitära staten finns inga fria åsikter. När sanningsserumet Kallocain uppfinns är det slut på den sista fria utposten. En injektion och du avslöjar allt. Människan förlorar rätten till sina innersta tankar. Och mänskligheten förlorar sin sista gnutta mänsklighet.

Tänk om…

… Ikea tagit bort alla svarta ur katalogen i ett land? Bojkott och ramaskri. Men kvinnor? Går fint, blir ursäktat med religion och tradition, som vanligt.

Karin Boye

Om ni ändå läser ”Kallocain” i höstrusket, missa inte dikten ”Död Amazon” av Hjalmar Gullberg, om Boyes självmord.