Kolumn

Jennifer Wegerup

Kolumnister

De vältrar sig i överflöd medan grannarna lider

En motorcykel över­dragen med rent guld, bland alla vrålåken längs strandpromenaden i Dubai. Mitt starkaste minne från jobb där, med storklubben Milan. Det sanslösa, smaklösa överflödet.

Qatar sen. Värd för fotbolls-VM 2022. Stolta ägare till stjärnbygget PSG som jag följt på nära håll de senaste åren. En aldrig sinande källa av oljepengar att köpa spelare för.

Listan fortsätter. Kuwait. Saudiarabien. Oman. Bahrain.

Flygbolag av högsta klass. Lyxturism, shoppinggallerior med slalombackar. En ­vilja att tillhöra den stora världen - men bara när det passar.

Bilder av lidande i stället, flyktinglägret i Idomeni. ­Eller det vid gränsen mellan Turkiet och Syrien. En ­syrisk man i ett nyhetsinslag därirfrån, rasande på Saudiarabien och de andra svin­rika gulfstaterna som inte tar sitt ansvar:

”Var är våra muslimska bröder? Varför hjälper de oss inte!”.

Hans blick, svart av vrede över sveket.

Frågan är berättigad. Det talas mycket om Europas skuld och ansvar. Men är det några som borde fördömas, för sin skammens likgiltighet, så är det de rika arab­länderna.

Ingen skulle behöva fly över Medelhavet om de öppnade sina gränser. Länderna som ligger närmast geografiskt och sett till klimat, religion, kultur och historia, väljer dock att blunda för flyktingarna.

Det är som om Norge, ­Finland och Danmark inte skulle släppa in oss vid krig.

Länder som Sverige och Tyskland men också Turkiet, Libanon och Jordanien dignar under bördan. Medan shejkerna och sultanerna slår dövörat till för kritiken från FN och Amnesty. Ursäkter om att man inte vill riskera att få mer konflikter mellan olika grupper av muslimer eller att få dit människor med krigs­trauman imponerar inte.

Är det här odemokratiska länder som inte bryr sig om påtryckningar? Sant.

Men vi kan göra vad vi kan. Alla aktuella EU-länder bör bojkotta fotbolls-VM i Qatar.

Sluta åka på charterresa till dessa länder. Shoppa och sola inte hos regimer som gärna utnyttjar fattiga gästarbetare men över­låter krigets offer åt andra, iskalla inför både våra uppoffringar och flyktingarnas lidande.