Det är dags för ett byte av tidningarnas symboldjur

KOLUMNISTER

Symboler. Partier har flora, tidningar har fauna. Jyckar, getingar, hästar med vagn och transvestiter (jodå, DN smyger då och då in S:t Erik i liberal unisexklippning). Det är viktigt med symboler. Väljer man fel kan man få identitetsproblem. (Notera, på tal om det, den moderata måsen, ensam avvikare i partifloran.) Eller åtminstone kontaktsvårigheter.

Därför är det dags att modernisera tidningarnas symboldjur. Min forskning visar att lämpliga kandidater är snäckor, daggmaskar, rundmaskar och en hel del kräftdjur. Kanske inte de mest Disneyfierade av våra tusen-, sex-, fyr- och ofotade vänner, men de har det gemensamt att de är hermafroditer.

De kan alltså befrukta sig själva. För hermafroditer är helt enkelt gränslinjen mellan onani och samlag obefintlig.

Huruvida de är att gratulera eller ömkas för detta är en filosofisk fråga, men det gör dem åtminstone unikt lämpade som symboler för våra medier, som alltmer handlar om sig själva.

Dagliga rapporter om dokusåpor, sparkade bilreportrar och annat småkrafs är numer lika självklart som att Kikki snackar spånken i Hänt Extra. Och denna vecka fick vi dessutom ett par nya, fräscha medienyheter. Min personliga favorit är att Mediemagasinet, ett tv-program där journalister gör idolporträtt av sina kollegor och skjuter sina chefer i ryggen, ska läggas ned.

Mediedebatt om ett mediemagasin som driver medieideologi: det är ett rejält solo på den journalistiska skinnflöjten.

Vilket osökt för tanken vidare till den andra stora medienyheten i veckan: att Gudrun inte sagt till Berner att hon vill att vi ska bli kåta.

Ni känner igen det. Berner är inte en av de sju dvärgarna, han heter Joachim i förnamn och var ett litet tag chefredaktör för Expressen. Där gjorde han en löpsedel som gav oss intrycket att Gudrun äntligen skaffat sig ett riktigt jobb och blivit aktris i erotisk film.

Som de flesta glada nyheter visade sig denna vara lite svajig, hon stämde för förtal, och nu ser det ut som om Berner ändå får göra dvärgarna sällskap i gruvan.

Många är de journalister som haft Berner som chef. Många blir därmed artiklarna om hans nederlag mot människan, kvinnan, mamman, älskarinnan, partiledaren, men under-inga-omständigheter-som-är-tillräckliga-för-att-publicera-erotikaktrisen, Schyman.

Det är åtminstone en rolig hermafrodit-nyhet i all sin osannolikhet. Att bli fälld för att ha inkräktat på Gudrun Schymans integritet är nästan lika orimligt som att påstå att man blivit lurad av Björn Rosengren, försäljare av begagnade telefonbolag.

Man kan bara bli lurad av någon man känt förtroende för. Och har en person som gjort karriär på att sälja in sitt privatliv till våra snäckor, daggmaskar, rundmaskar och en hel del kräftdjur verkligen någon integritet kvar att få kränkt?