Man måste minnas att de hängde en apa

Bara engelsmän kan beskriva Blackpöl som ett resmål utan ett ironiskt flin

KOLUMNISTER

Matthew Parris kommer från ett land där en uppretad folkmassa en gång hängde en apa, eftersom de var övertygade om att den mystiska filuren var en fransk spion. Han skriver om ett parti med en tidigare ledare som sagt att allt ont i Europa har kommit från kontinenten. Ett land där det mesta som är lite snuskigt, från tungkyssar och kondomer till könssjukdomar, kallas french-någonting.

Man måste ha det perspektivet för att förstå hur omvälvande hans idé är.

Det var för någon vecka sedan, i den brittiska tidskriften The Spectator, som Parris gjorde det. Efter en liten utflykt till norra Frankrike upptäckte han hur lätt och billigt det är att hoppa över, eller för den delen under, kanalen. Alldeles särskilt upptäckte han badorten Dinard.

Så kom han att tänka på det konservativa torypartiets konferenser.

Torykongresser brukar hållas vid havet. Blackpöl, en trist håla på Englands nordvästra kust, är populärt. Där samlas konservativa delegater ibland, för att jämföra kritstreck, förföra varandras sekreterare och dricka gin och tonics. Det finns en strandpromenad och kasinon. Men bara engelsmän kan beskriva Blackpöl som ett resmål, eller till och med en semesterort, utan ett ironiskt flin.

Dinard, däremot?

Parris talar lyriskt om gammaldags charm, om den goda maten och den vackra landsbygden. Han påpekar, för säkerhets skull, att även Dinard har ett kasino. Han försäkrar läsarna om att det går att prata engelska och bli förstådd i Dinard. Han påpekar att det, från London, är lättare att ta sig till Dinard än till nordvästra England.

Så lägger han fram själva förslaget: Varför inte hålla nästa torykonferens i Frankrike?

Matthew Parris är inte vem som helst. Han har suttit i underhuset för torys. När han lämnade partipolitiken skrev han i flera år elaka rapporter från parlamentet i The Times. Han är brittiska mediers älsklingskommentator på den konservativa kanten. Han är inte särskilt förtjust i EU.

Och vad det brittiska torypartiet behöver, skriver han, är ett vänligt besök som arvfiendens gäster. Det skulle ta udden av alla dem, inom och utom partiet, som inte kan skilja på EU-skepsis och Europa-hat. Och så är maten god.

Det har gått någon vecka nu. Ett tabu har brutits inom torypartiet: den här veckan offentliggjorde för första gången en konservativ toppolitiker att han – liksom Matthew Parris, för övrigt – är bög. Men om förslaget att hålla partikongress i Frankrike har inget mera hörts.

Det måste ju ändå finnas gränser för vidsyntheten.

Johan Hakelius