Jag blir så förbannad på Lasse Anrell

KOLUMNISTER

Så landar man i fosterlandet igen och det första som händer är att man blir förbannad på Lasse Anrell. Jo, jag vet hur det är. Man ska inte skriva om kollegor på den egna tidningen. Det blir bara en massa spänningar och sura miner och nervösa redaktörer och telefonsamtal när pressarna snart rullar.

Och Lasse Anrell har bara gjort sitt jobb. Antar jag. Jag vet inte så noga. Jag kan inget om sportjournalistik, även om jag kan en del om ekonomijournalistik, som är samma sak: grabbar, tabeller, vinnare och förlorare och spel och dobbel och rosa papper.

"Guldnatten" står det i alla fall på förstasidan när jag kommit hem. Vadå guldnatten, tänker jag. Låter som något man borde känna till. Suger åt mig en tidning och förstår fortfarande inget.

Jo, jag förstår att det är sport. Och jag förstår att tre killar som heter Stefan, Christian och Staffan har gjort något. Det är en stor bild på dem. Jag har aldrig sett grabbarna förut. Den i mitten påminner lite om en typ jag köpte en bil av en gång. Den funkade inget vidare.

Jag gräver lite till och får fram Sportbladet. Det där som annars går rakt i tioåringens händer.

Tresteg. Guld i tresteg.

Grattis och allt det där, Christian, men tresteg? Hoppiti-hoppiti-hoppiti-hopp! Är inte det lika löjligt som rövkrok?

Så tänker jag ungefär. Och sedan blir jag förbannad på Lasse Anrell.

"en av de största svenska idrottskvällarna nånsin"

"Kung Christian"

"Det här är stort"

Så där håller han på. Jag pallar inte med det.

Jo, jag vet, det är mitt problem. Blir man förbannad på Lasse Anrell har man problem. Lasse Anrell som alltid är så snäll och städad och korrekt. Det finns ingen vettig anledning att någonsin bli förbannad på honom.

Och jag vet. Christian Olsson, det förstår jag nu när jag läst på lite, är en hedersman och idrottare av världsklass. En kille med de rätta idealen. Och han har ny frisyr. Det är klart att han är Kung Christian. Och inte fan är det lätt att hoppa 17,53 i tresteg. Jag har testat i Vasaparken, så jag vet. Jag såg löjlig ut, han gjorde det säkert inte.

Men det spelar ingen roll. Förbannad blir jag. Det är väl för att man alltid blev sist vald och inte har något bollsinne. Sånt sitter i.

Fast nu känns det bättre. För nu har Expressen fått med sig den där Östros, han som påminner om Ramses II:s mumie, på att det ska vara gympa varenda dag i plugget.

Varenda dag! När ungarna inte ens kan läsa?

Så nu kan jag överföra ilskan på de där sosseliberala hurthemulerna i stället. Och det känns alldeles naturligt.

Johan Hakelius