Rädda civilisationen – ransonera nougaten

KOLUMNISTER

Det var min pappa, Silverryggen, som tog upp ämnet. Jag brukar kalla honom Silverryggen efter de där ledargorillorna med grå päls som man kan se i naturprogram med Arne Weise. Han är inte särskilt lik en gorilla, men en gång när han satt på gräsklipparen tänkte jag på en gorilla som körde traktor i en serie jag läst. Och då blev det så. Silverryggen.

Det ska uppfattas som en hederstitel.

Hur som helst. Det var Silverryggen som tog upp ämnet. Han hade ätit kräftor och hela paketet innehöll kvinnliga kräftor, vad de nu kan heta. Kräfttikar, kanske, eller kräftgetter.

Som alla vet kan man få bonus om man äter kräfttikar. Då blir det, förutom stjärtarna, rom också. Sånt har inte kräfthanar. Eller kräftgaltar, eller vad de kan heta.

Det märktes på Silverryggen att han hade hamnat i ett moraliskt dilemma. Han gillar kräftor. Han är förtjust i rom.

Men som det anstår en silverrygg har han gamla hederliga värderingar. Man plockar till exempel inte russinen ur kakan.

Det visade sig att han hade tänkt på saken.

– Det där att man kan köpa det man tycker allra bäst om för sig är ett tecken på dekadens, sade han. Det började när man kunde köpa fransk nougat, utan att behöva köpa en hel Twistpåse.

Man har ju hört en hel del om tecken som skulle tyda på att vi står inför en kulturskymning. Det senaste jag hörde var att de kommunala äventyrsbaden förebådade vår civilisations undergång. För det var precis så det var i romarriket. Alldeles innan det föll samman var det lyx, flärd och badorgier som gällde. Kanske mer lättklädd massage och mindre vattenrutschkanor, men idén var densamma.

Och så gick det som det gick.

Nu var det alltså Twistpåsen. Eller snarare avsaknaden av Twistpåsen.

Ni kanske drar lite på smilbanden och det får ni väl göra om ni vill. Men i det här ärendet backar jag upp Silverryggen.

Det är visserligen utmärkt att man får välja. Gnällspikarna som blir stressade av att de får välja själva, i stället för att byråkrater och politiker gör det åt dem, är bara ömkliga.

Behöver man ett Östtyskland för att känna sig glad och trygg har man allvarligare saker att oroa sig över än vilket telefonbolag man borde använda. Men de där liberalerna som tror att diskussionen är slut när valmöjligheterna finns är lika outhärdliga.

Det är ju då det börjar. När vi väljer visar vi vilka vi är. Och den som köper en hel påse fransk nougat i stället för en påse Twist är en glupsk typ som bara vill ha ständiga höjdpunkter och allt på en gång och inte skäms för det.

Dekadent, sa Silverryggen. Det har han rätt i. Och att rädda civilisationen kan väl vara värt en del. Till och med att ransonera sitt intag av fransk nougat.