Horace Engdahl – det är en smart karl

KOLUMNISTER

Brajtast av alla är ändå Horace. Jodå, jag har också hört till tvivlarna. Undrat om det verkligen kan vara sant det där att Horace Engdahl är ett geni. Ingen har riktigt lyckats förklara för mig varför och på vad sätt. Och då tvivlar man. På Horaces genialitet, men också på sin egen förmåga att känna igen ett geni.

Horace kanske faktiskt är smartare än en pudel. Problemet är kanske att man är så dum att man inte fattar det. Tänker man.

Det är en rätt deprimerande tanke. Så det var skönt att bli av med den. Det var Gert Fylkings och Hans Östermans förtjänst.

Ni kan historien: Gert brukar smyga in i börssalen när Nobelpristagaren i litteratur ska presenteras.

Så snart något mer eller mindre obskyrt namn lästs upp hojtar han ”Äntligen!” så att skäggen krullas på kulturgökarna. En finfin samtidssatir.

Men nu är det ju så att det finns vissa saker man inte får skämta med. Förintelsen, Estoniakatastrofen och Svenska akademiens ständige sekreterare till exempel.

Så Horace härsknade till och portade Gert.

Men Gert överlistade geniet. En ny näsa, lite jazzskägg och en scarf var allt som behövdes.

Och så snart Horace sagt ”Kertész” kunde en förklädd Fylking skrika ”Äntligen!” som vanligt.

Ja, som sagt, ni kan storyn. Men har ni hört den senaste vändan?

Efter mycket om och men har Horace bestämt sig för att kommentera majestätsbrottet.

Och det är hans kommentar som visar, bortom allt tvivel, att karln är ett geni.

”Jag tror inte på att Gert Fylking var i Börssalen”, skriver Horace i ett brev till Aftonbladets Hans Österman.

Ett brev som slutar med ”Han var aldrig där!” Horace förnekar inte att det ropades ett ”Äntligen!” Men han bestrider att Gert Fylking skulle ha gjort det.

Det finns både rörliga och orörliga bilder på den maskerade Fylking i Börshuset.

Men det rör inte Horace. Det var någon annan som ropade.

För Fylking var inte där.

Han kan inte ha varit där. Skulle han ha varit där skulle det ha varit i strid med Horaces beslut.

Och det är uppenbart orimligt.

Det är ju Horace som bestämmer.

Vad säger ni om den? En riktig luring. Det är som när det östtyska parlamentet löste landets miljöproblem.

Parlamentet bestämde helt enkelt att det inte fanns några miljöproblem i Östtyskland.

Sådana problem skulle strida mot Partiets order. Och eftersom Partiet var ofelbart och allsmäktigt var miljöproblem logiskt omöjliga. De fanns inte där. Punkt slut.

Det är fräckt, det är enkelt, det är elegant. Det är genialt. Det är Horace. Därmed var frågan besvarad. Karln är ett geni.

Ett eget litet Östtyskland. Die Partei hat immer recht – Partiet har alltid rätt.

Precis som Horace.