Duvor dög redan åt de gamla romarna

KOLUMNISTER

Vi fick lov att gå på McDonalds i Enköping, Sveriges närmaste stad. Eller lov och lov. Det beror på hur harig man är. Vi hade läst om pizzerian. Den där hälsovårdsinspektörerna hittade nyskjutna torgduvor, eller stadsduvor eller vad det heter, på bakbordet. Pizzerian låg i Enköping. Men för oss helglantisar hade djungeltelegrafen inte nått fram än.

Vilken pizzeria? Det var frågan. Och svaret var: Åtminstone inte McDonalds. För det är ingen pizzeria.

Elementärt, min käre Watson.

Det hette Värdshuset Furan förr i tiden. En knuttimrad kåk vid motorvägen. Sen växte det upp billighetshangarer och åtta meter höga skyltar ur leran. Furan blev McDonalds. Centrum i drevkedjan med Ica Kvantum och Jysk bäddlager på flankerna.

Intet skall fattas eder. Utom äventyrsbad.

Enköpings kommun var 15 år för snabb med att bygga sitt skrytbadhus. När de började påla i geggan tyckte folk fortfarande att det var spännande att bara simma. Så det blev inget annat än vanliga bassänger.

Lång näsa.

- Vad är det för fel på duvor, egentligen? Tänkte jag när vi satt där och idisslade våra McFeast.

- Massor av folk äter duvor. Och har ätit. Romarna åt duvor. Innan de kom på pizzan. Romarna, alltså, inte duvorna. Och romarna hade inte heller äventyrsbad. Bara vanliga skrytbadhus. Varför skulle vi vara kinkigare än romarna?

Skulle ESK:s inträde i allsvenskan vara en maffigare bragd än underkuvandet av Europa, Mellanöstern och Nordafrika? Något som gör att vi måste bli skitfina och bara äta kossor och aldrig doppa oss utan vågmaskin?

Tänkte jag.

Och så tänkte jag på Mallorca. Eller egentligen inte på Mallorca. Jag tänkte på senaste numret av Lantliv. Där finns det ett sådant där outhärdligt energiskt par som köpt en gård på Mallorca. De har planterat åttio färdigvuxna olivträd och har lärt sig sååå mycket av gubbarna på bygden och de kan plocka citroner året om och kryddväxterna är jättefina.

Vatten får de förstås genom den gamla romerska akvedukten.

Då duger det, tänkte jag. Gladiatorfilmer och vvs, det är vad som blev kvar av romarriket.

Men duvor, det äter vi minsann inte. Och äventyrsbad ska vi ha.

Jag torkade dressingen av fingrarna och kände mig som Sveriges närmaste Oswald Spengler. Muntergöken som skrev Västerlandets undergång, ni vet.

Det går bara utför. Tänkte jag. Och mindes min nya badkarskran som aldrig kommer på plats, eftersom alla rörmokare är oanträffbara.

I en kultur som käkade duva vore det nog lite ordning även i konsumentändan av akvedukten. Tänkte jag. Och kvävde en bekant hamburgerrap.

Johan Hakelius