Nu har ekologerna säkra svar – på allt

KOLUMNISTER

Vi har kommit till en avgörande punkt i vårt förhållande, ni och jag. Ni vet hur det är. Man träffas. Tittar prövande under lugg. Är naglarna petade och klippta? Leendet äkta?

Om det inte slår stopp direkt går man vidare. Smyger in några taskigt maskerade testfrågor. Noterar reaktionerna. Och om rödljuset

inte blinkar börjar man slappna av. Ha lite kul. Kanske till och med trivas.

Men om man puttrar på sådär småmysigt i några månader kommer man till Avgörandet. Punkten när samvetet tar polisgrepp och tvingar dig att redovisa hela dig själv. Även de mörka sidorna. Och nu är den tiden kommen för oss. Så det är något jag måste säga er: Jag är ekonom.

Jag tänker inte komma med några ursäkter. Inte ens den där statistiktentan jag har kvar. Jag säger som det är: Jag är ekonom, utbildad vid Handelshögskolan.

Så var det sagt. Det känns redan bättre. För er också, hoppas jag. För det kunde vara värre.

Ekonomer är ju ofarliga nuförtiden. Alla - med undantag för politiker och Dagens Nyheter - vet att de alltid har fel. Deras modeller beskriver verkligheten lika bra som ordet "lågavlönad" beskriver Jan O Karlsson.

Och jag kunde ha varit ekolog. Ekologer låtsas inte bara veta något säkert om ekonomin. De låtsas veta något säkert om ALLT. Apor, luft, torv, golfströmmar, bilar och kompostmaskar. Och allt annat. Tillsammans. Deras modeller ska beskriva hur ALLT blir i morgon.

Och det ska vi tro på.

Därför har Naturvårdsverket fått 90 miljoner spänn - årsinkomsten för 590 undersköterskor - för att oroa oss för växthuseffekten, i tv och på reklampelare.

Vi har nu i läxa att vara rädda för att Sverige är på väg att bli subtropiskt. Under den kallaste vintern på tjugo år. För modellerna gäller. Modeller som säger att det är vårt fel att världens medeltemperatur stigit en aning. Trots att naturen skickat medeltemperaturen upp och ned med flera grader genom årtusendena, utan vår hjälp.

Säger man "men det är ju minus 25 ute", svarar ekologerna som ekonomerna brukade göra, när vi trodde på dem: "Just det!" Och sedan förklarar de att det lika gärna kan bli svinkallt som stekhett i jordens växthus.

Allt väder - kallt, varmt, blött, torrt - blir bevis för växthuseffekten.

Och vi måste frysa, ställa av bilen, sortera sopor och hålla andan för att rädda världen. Om vi inte är politiker, ekologer eller generaldirektörer på Naturvårdsverket. Då måste vi konferensa om jordens överlevnad där det finns schysta stränder, småmackor med tandpetare och champagne. För jordens barn.

Jag försöker inte försvara mig. Jag bara säger att det kunde vara värre. Vore jag ekolog skulle jag kunna lura i er vad som helst.

Johan Hakelius