På Hotmail finns det ingen Björn

KOLUMNISTER

Jag tror att de kallar det rullister. Eller möjligen rull-lister, om man gillar trippel-l. Ni vet såna där på skärmen som man pekar på och så, poff, ramlar det ut en lista. Sen är det bara att välja.

Bara och bara, förresten.

Det slutade att komma brev. När sånt hände förut brukade man få reda på att en brevbärare brutit benet. Kanske var det inte sant. Kanske var det någon sorterare som slickat ett kuvert för mycket i Tomteboda och inte längre hittade ditt fack. Men någon sa någonting, man kände sig informerad och sen började det funka igen.

Efter ett tag, i alla fall.

Nu kommer breven elektroniskt. Sånt vi kallar mejl. Eller kommer inte. Som nu.

Jag ringde Björn. Björn är en sån där kille som vet vad som händer bakom skärmen. Han har koll på vad som försiggår med mejl som skickas till Aftonbladet.

"Hallå", sa jag, "det kommer inga mejl".

Vad jag hoppades på förstår man om man åkt taxi i Sydeuropa eller Sydamerika. I Sverige hänger det Wunderbaum från backspegeln i bilarna. Där gäller det att hålla kroppsodören i schack. I Sydeuropa och Sydamerika hänger det små madonnor i plast. Där gäller det att hålla ödet i schack.

Såna som Björn är små plastmadonnor. De, och endast de, har kraften att skydda från nätets onda öga. Endast de står mellan oss och den definitiva nedkopplingen. Jag bad.

Men på Aftonbladet var allt som det skulle, konstaterade Björn. Mejl som kom in skickades automatiskt vidare till min privata adress. Precis som vanligt.

Problemet måste finnas i min ände.

Nu kommer vi till rullisterna. Eller rull-listerna. För har man gratisadress på Hotmail och ett problem - och det har man ofta samtidigt - finns det ingen Björn. Då finns det bara rullister.

"Vilken typ av problem uppstod?" frågade Hotmails elektroniska felblankett.

Inte alls lika övertygande som Björn, tyckte jag. Jag tryckte på rullisten.

Hade det att göra med "Alternativ"? Kanske med "Barn under 13/COPPA"? Eller möjligen med "POP-mail"? Eller kanske någon annan av 15 möjliga saker?

Utom "Mejlen kommer inte fram". Eller ens något som liknade det. Sådana problem existerar inte. I rullisten.

Jag valde ingenting och skickade iväg blanketten. Den kom tillbaka.

"Obligatoriskt" stod det, inramat i ilsket rött, kring mitt val av ingenting.

Vad som händer nu vet jag inte. Det framgår inte av rullisten. Och var alla era mejl är vet jag inte heller. Det står inte i rullisten. De finns helt enkelt lika lite som mitt problem. Enligt rullisten. Fast jag får fortfarande inga mejl. Det verkar också obligatoriskt. Och allt det man vant sig vid är plötsligt borta.

Utom Alf Svensson, förstås.

Johan Hakelius