Persson tänker som en utsocknes kostymnisse

KOLUMNISTER

Håll med om att det känns lite deppigt att de börjar ljuga redan i mars. Att det skulle bli dags för ljug någon gång före den 14 september, förstod man.

Men redan i mars?

För det är ju ljug, det där om att det skulle behövas extra reserver i statsbudgeten om det blir ett nej till euron. Problemet för Göran Persson är det motsatta.

LO har tvingat honom att gå med på att det behövs extra reserver om det blir ett ja. Det gör att folk fattar att det är riskabelt att gå med. Då ljuger Göran Persson ihop ett likadant behov om det blir nej.

Helt utan grund. Bara näringslivets kampanjkonsulter backar upp honom.

Han kan inte få er att tro att det är ofarligt att rösta ja. Men han kanske kan få er att tro att det är ännu farligare att rösta nej. Taktik, kallar de sånt. Fast det är ljug. Redan i mars.

Trist. Man får trösta sig med Bert Karlsson.

Jag tänker inte på att han vann Jonas Gardellfestivalen i tv i lördags. Jag tänker på Sommarland. Bert äger inte Sommarland längre. Han förlorade det i ekonomiskt krångel.

Något storföretag som samlar på nöjesparker köpte upp det. Nu drivs det säkert enligt en ”managementpolicy” som en del av ”kärnverksamheten” i linje med ”företagsvisionen”.

Man kan förstå om Bert tycker att det känns lite surt. Det är väl därför han slår tillbaka.

Bert ska starta ett nytt nöjesfält. Baserat på Fame Factory och andra tv-serier. Låter väl sådär.

Men placeringen är en fullträff.

Bert har förhandlat med kommungubbarna i Skara.

Och de har lovat honom en rejäl bit av en parkeringsplats som kommunen äger. Parkeringsplatsen ligger precis utanför grindarna på Sommarland.

Det där storföretaget, som säkert inte fikar med kommunalrådet i Skara ett par gånger i veckan, förstår ingenting.

De försöker säga något om att det inte spelar någon roll och att konkurrenter inte är något de behöver bry sig om och så.

Visst, grabbar. Säkert.

Det finns bilder på kommungubbarna och Bert. Man riktigt ser på dem att de har roligt.

Ett litet tjuvnyp mot den ansiktslösa världskapitalismen, eller vad man ska kalla utsocknes kostymnissar.

Lite grand som ur en gammal Åsa-Nisse film.

Mannen av folket överlistar direktörerna i Stockholm, ni vet.

Det är svårt att inte gilla en sån grej. Även om man förstår att alla, hög som låg, nog måste ha ögonen med sig om de gör affärer med Bert. Räkna fingrarna efter handslaget.

Fast så är det tydligen med Göran Persson också. Och av honom får vi inte ens trallvänliga schlagers för besväret.

Han verkar tänka mer som en utsocknes kostymnisse med ”företagsvision” än som en klurig kommunalgubbe numera.

Trist att upptäcka det. Såhär redan i mars.

Johan Hakelius