Nu är det helt rätt att hitta fel på svenskar

KOLUMNISTER

Här kommer jag med glädjebud till er som vill avancera. Inte ett, utan två.

Erkänn att det inte är ofta sådana kommer. Erkänn att det nästan aldrig kommer två åt gången.

Förutom i dag.

Måndagen den 25 augusti 2003. Kors i taket och kryss i kalendern.

Här är ettan: De har bytt ämne för hösten.

Ni trodde att det skulle bli en outhärdlig månad till. Att inget annat skulle fylla etern och bladen. Att varje försök till social karriär skulle kräva att ni bara pratade om det där. Från morgon till kväll. På tvären och längden. Fram och tillbaka. Upp och ned.

Ni hade fel. För redan nu är höstens hetaste fråga för eliten här. Frågan som är ett måste om man vill in i flygplatsernas vip-väntrum. Det är ju där våra rotlöst upplysta liberaler - från folklivsforskare till läskeblaskdirektörer - häckar. Och den frågan är inte ja eller nej.

Höstens hetaste fråga handlar om "svenskarna".

Ordet "svenskarna" ska uttalas med lätt avsmak. Ni kan öva på ordet "hemorrojd" så hamnar ni rätt.

Frågan gäller vad det är som är fel på "svenskarna". Det finns olika skolor, som alla är socialt acceptabla. En skola hävdar att svenskar är halvnazister, eller möjligen halvkommunister. En annan, mer medicinskt anstruken skola, hävdar att svenskarna är efterblivna. En tredje att de är offer. Fångna i vidskeplighet och okunnighet. Märkta av århundraden av kulturell isolering.

Alla skolor är överens om att svenskar är pinsamma, egoistiska och självgoda.

Det går utmärkt att variera temat. Man kan hänga på skällsord. "Svenskar är inskränkta och bonniga", kan man säga. Eller, om man vill ta i rejält, "svenskar är som norrmän". Det finns gott om spelrum. Bara man kommer ihåg grunden: det är något vedervärdigt fel på svenskarna. Den uppfattningen är själva biljetten för att ta sig in i finare kretsar.

Är ni osäkra, så memorera den här frasen: "Här ger man svenskarna en möjlighet att uppföra sig i en folkomröstning och så skämmer de ut oss."

Eller, för de rytmiskt lagda, upprepa för er själva: "Vad tycker vi om svenskar? Illa! Hur illa? Jätteilla! Usch, usch, usch!"

Minns ni bara det klarar ni er både på kulturredaktionerna och i styrelserummen.

Så var det glädjebud nummer två: Alla ni som en gång i tiden satt igenom lektioner i tyska och franska kommer äntligen att få nytta av dem.

Glädjebud nummer två följer av glädjebud nummer ett. Det säger sig ju självt att upplysta eliter inte kan fortsätta att tala ett språk som förknippas med något så äckligt som svenskar. Se på Gustav III - enväldig, upplyst och europé.

Inte pratade han något löjligt randstatsspråk.

Så vive la Suède!

Ja, undantaget svenskarna, då.

Johan Hakelius