Nu ska jag spana på Systembolaget

KOLUMNISTER

Det var i förra veckan jag kände att det var dags. Gardinstänger. Det är inte det att grannarna tittar in, eller ens att det drar från fönstren.

Gardiner ska man ha för att få det lite ombonat. Svårare än så är det inte.

Fast det är det visst. Som alla begriper måste gardiner hänga på något.

Gardinstänger. I veckor har jag gått och tänkt på det. Vetat vad som krävs av mig. Sett pappkassen med gardinerna. Ett fynd: sex fodrade våder i rätt längd för ett par hundringar på loppis. Men stånglösa. Eller stängerlösa.

Vissa saker är helt enkelt svårare att köpa än andra. Man kommer sig liksom inte för.

Men en dag i förra veckan kände jag hur jag kom mig för. In på Hemtex. Jag säger det inte för att göra reklam. Bara för att det var så.

Det fanns massor av gardinstänger. Alla var fula.

Någonstans sitter någon som bestämmer hur alla strykbrädsöverdrag ska se ut.

Sannolikt är det en färgblind orangutang med grava spasmer och en examen i kubism från något prestigefyllt universitet. Det borde vara ett heltidsjobb.

Ändå har apan uppenbarligen tid över att designa gardinstänger.

Varför skulle man vilja ha något slags snedvriden lökkupol av järnpinnar i änden av gardinstången? Vem efterfrågar alla de där gardinstängerna som ser ut att vara lite halvhjärtat insmetade i talkpuder?

Det fanns en stång som såg ut som gardinstänger brukade se ut, f o. Före orangutangen, alltså. Mässing, knopp, ringar. Ja, ni vet. Den var fin. Den var också en del av specialsortimentet. Måste måttbeställas. Blanketter i tre kopior. Skickas från Norge. Tre veckors leveranstid.

Vissa saker är helt enkelt svårare att köpa än andra. Men nu är mina norska stänger på väg över Kölen. Brödrafolkens väl.

Det har fått mig att inse att jag saknar lasersikte. En gång i tiden krävde gardinstänger bara tumstock och vattenpass. Numera krävs lasersikte. Det har man förstått av tv-reklamen. En liten låda som skickar ut en röd ljusstråle, så övertygat rätlinjig att den får Jan Myrdal att framstå som jagsvag. Och, jodå. Jag ska skaffa ett sånt där. Så snart tiden känns mogen. Hur ska man kunna ha det ombonat utan lasersikte?

I väntan på det tänkte jag spana på mitt lokala System, av ren nyfikenhet. Kolla om butikschefen kommer till jobbet på en sprillans ny EU-skoter. Om personalen har misstänkt dyra klockor. Se om de lagar lunch på en exklusiv gasgrill. Om de betalar på Konsum med spelmarker från Monte Carlo.

Anitra Steen tänkte säkert göra något åt de där mutorna. Men ni vet hur det kan vara. Vissa saker är helt enkelt svårare än andra. Man kommer sig liksom inte för. Har inget lasersikte. Förresten saknas det gardinstänger på mitt System.

Johan Hakelius