Typ 1 har ofta svårt för typ 2 - och tvärtom

KOLUMNISTER

Strängt taget finns det väl två typer. Och typ 1 har ofta lite svårt för typ 2. Förresten kanske det är tvärtom också. Det får ni fråga någon annan om. Jag kan inte veta hur typ 2 tänker. Jag vet bara hur den är.

Typ 2 är energisk och glad. Socialt kompetent. Alltid ett leende till övers. Alltid rätt ord vid rätt tidpunkt. En sån figur som förr i tiden visste den exakta, korrekta tidpunkten för att övergå från "God jul" till "God fortsättning".

Man misstänker att typ 2 har sin cd-samling i alfabetisk ordning. Kanske namnlapp i underkläderna.

Typ 2 skickar förstås mängder av julkort. Korten har inköpts redan på försommaren. För typ 2 kan planera. Och därmed över till nyår.

Ett nytt år kommer aldrig som en överraskning för typ 2. Och kom inte dragandes med några lustigheter om att alla kan läsa en almanacka. Det är inte det saken gäller. Det är klart att vem som helst har på känn att det kommer ett nyår. Och ungefär när det kommer. Men man kan bli överraskad ändå. Det är det som skiljer oss i typ 1 från typ 2.

Vi i typ 1 har just firat jul och börjat fundera lite på vad som kommer sen. Det kanske är den 28, eller 29. December, alltså.

Just det, tänker vi. Nyår.

Så börjar vi ringa runt. Det är då typ 1 och typ 2 krockar. Så här, ungefär, ser ett typiskt samtal mellan typ 1 och typ 2 ut, den 29 december:

Typ 1: Jo, jag funderade på om man skulle göra något på nyår.

Typ 2: (Tystnad)

Typ 1: Alltså, dra ihop några stycken. Käka lite. Lite champagne, kanske. Fyrverkerier. Om det fortfarande är tillåtet.

Typ 2: (Mer tystnad)

Typ 1: Hallå!

Typ 2: Eee" Jo, det vore kul. Men jag och Bettan och Göran och Klas och Inger och Kajsa har redan planerat en liten grej. Vi ska käka på Gondolen. Inger bokade bord i januari 2000. Och så har Bettan en kompis som fixat festvåningen högst upp i Södertorn. Gissa om man fick stå i kö! Och Klas har fått fram riktiga fyrverkerier, såna där som proffsen har - han träffade nån pyrotekniker i Madrid i somras - och Göran har tagit med champagne från sin semester i Frankrike i våras och... För du pratar om det här nyåret, va? Det om två dar?

Typ 1: (Tystnad)

Typ 1 och typ 2. Aldrig mötas de tu. Eller om de möts är det bara för att någon socialt kompetent tvåa tycker synd om en etta utan nyårsplan och låter ettan hänga på. Sånt blir aldrig bra. Det är vid såna tillfällen ettor dricker för mycket champagne.

Bäst är att låta var och en ha sitt. Tvåorna kan njuta av sitt välplanerade, socialt kompetenta, oförglömliga nyår. Vi ettor kan följa nyårsklockorna från Skansen och tv-fyrverkerierna över vår Pommac. För hur skulle man kunna veta att systemet stängde tidigt?

Och lova oss själva, igen, att vi ska bli tvåor nästa år.

Johan Hakelius