De gick på plånboken i stället för självkänslan

KOLUMNISTER

Är ni också lättade? Jag menar, man kunde ju inte vara alldeles säker på hur de skulle ta itu med oss bilister.

Själv har jag legat vaken av oro. Det är visserligen sånt man får lära sig att leva med när man bor i ett land där en liten klick fundamentalister styr. Men ändå.

Inte så att jag trodde att något bensinkommando från miljöpartiet skulle störta in mitt i natten och tvinga i mig en tallrik biodynamisk råkost. Man ska inte överdriva. Men kanske, tänkte jag, bestämmer de sig för att alla bilförare måste bära dumstrut i återvunnen kartong. Eller så kanske vi blir satta att sortera sopor varje lördag. Eller så tvingas vi kanske sjunga upp för juryn i Idol 2004, varje gång vi tankar.

Något förnedrande av det där slaget. Så att vi som åker bil riktigt får känna hur föraktade vi är.

Men nu kan man andas ut en aning. Det blev bara ännu dyrare bensin. De gick på plånboken, i stället för självkänslan. Hyggligt av dem.

Och förresten ska vi bli kompenserade också. Det har ni väl hört? Kompensation till alla. Det ska gottgöras, ersättas och utjämnas.

Rätt fiffigt. För problemet med saker som blir väldigt dyra är ju att de kostar så mycket. Från början, om jag förstår det rätt, var det just det som var poängen. För blir bensinen dyrare har vi inte råd att köpa den och har vi inte råd att köpa den så åker vi mindre bil. Begripligt. Men någon gång under de där nattmanglingarna och utspelen och buden och motbuden insåg någon att de hade ett problem. Nämligen att om bensinen blev dyr, så skulle den kosta mycket.

Det måste ha varit då det här med kompensation uppfanns.

Om jag förstår det hela rätt har vi nu blivit lovade två saker. Dels att bensinen ska bli dyrare, så att vi inte har råd att köra så mycket. Dels att vi ska bli kompenserade så att vi har råd att fortsätta köra bil, nu när bensinen ska bli så dyr.

Det är den typen av kreativa idéer som bara uppstår när man ägnar sig åt grupparbete. Regeringen lovar att ta krafttag, som den garanterar att vi inte kommer att märka. Den skickar ut en stark signal, som den lovar att vi slipper höra.

Håll med om att det är genialt. Kompensation. Både och. Varken eller. Gottgjort, ersatt och utjämnat.

Det är vid tillfällen som det här man ändå är ganska glad att det är svensk fundamentalism man är utsatt för. Den ser liksom båda sidor. Så att vi alla kan somna om. Och låta dem bryta ett av de där löftena i fred.

Johan Hakelius