Dagens namn: Bernhard, Bernt
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Johan
Hakelius

Självförverkligandet är som ett munsårsvirus

   Det är ungefär som munherpes. Var och varannan svensk går omkring och bär på det, men ingen vet riktigt säkert var det kom ifrån. Det förändrar på det stora hela ingenting, men då och då blommar det upp och kräver åtgärder.

Självförverkligandet, alltså. Eller snarare behovet av självförverkligande.

Bara ordet. Självförverkligande. Vad fan är det? Vad är man innan man förverkligat sig själv? Overklig? En projektidé? En låtsaskompis åt någon som redan förverkligats?

Inte vet jag. Kanske har det att göra med att gå omkring och inbilla sig att man, egentligen, är någon helt annan.

En berömd romanförfattare. Världens bästa gitarrist.Miljonär med hus på Long Island.

 

Finns-det-ett-liv-före-döden-känslan, ni vet. Det här med att köpa begagnade sommardäck till den rostiga Corollan, rensa ur tvättmaskinsfiltret och använda tandstickor efter varje måltid, är bara en täckmantel. En diskret identitet som vi bär omkring på, lite på skoj. Medan vi väntar.

Väntar på att förverkliga oss själva.

 

Så långt går det väl att leva med. Vi är människor, trots allt. Varför skulle vi inte få drömma? Och varför missunna någon att ta en kvällskurs i akvarellmålning eller kreativt skrivande? Det är strax bortom kvällskurserna frågorna uppstår.

Om man till exempel ser Göran Persson sitta och smeka en hamster i tv. Eller när Fredrik Reinfeldts trygga pepparkornsögon lyser upp, så att han blir så där bedårande lik Alfons Åberg. Eller när Gudrun rullar r:et i könsmaktsordning så det skallrar i förlängda ryggmärgen.

 

Jo, de har säkert övertygelser och de brinner för något och vill dra sitt strå till stacken och allt det där. Vi som bygger Sverige. Men någonstans - det begriper vi alla - någonstans är det en fråga om självförverkligande också. Och i just det avseendet skiljer de sig inte så mycket från vilken Olinda som helst. För deras självförverkligande kräver att vi gör plats i våra huvuden för dem.

Här finns en betydande skillnad mot munherpes. Munsår är ens egen ensak. En viss sorts självförverkligande kräver publik.

 

Ingen idé att moralisera. Men man kan väl få fundera lite grand. Vad skiljer Persson, Reinfeldt, Schyman och Olinda också, för den delen, från alla dem som bär sitt behov av självförverkligande som ett privat munsår?

Kanske ingenting, förutom att de hoppade över kvällskursen i akvarellmålning och ställde ut sig själva i stället.

Undrar om de känner sig verkligare än andra.

Johan Hakelius

Johan Hakelius

Visa fler

Nyheter

Visa fler
Om Aftonbladet