Obducenterna förtjänar kärlek

KOLUMNISTER

Säg att du är begravningsentreprenör, eller förestår ett krematorium, eller är obducent. Så hamnar du på skiva, det kanske är midsommar, atmosfären är som den ska vara - sammetslen och pilsk - och precis när du stuvat det första lasset dillkokt färsk, matjessill och gräddfil på gaffeln, ler blondinen bredvid dig, rättar till blomsterkransen och ställer frågan.

"Jaha, och vad gör du, då?"

Det finns säkert sätt att hantera sådant på. Mumla något om "rättsläkare", som ju åtminstone låter ungefär som distriktsläkare, eller säga något om att du "arbetar med människor" eller börja tala om att allt kött är hö, eller om senaste avsnittet av CSI. Kanske är det skämt som gäller. "Jo, du, höhö, vi kommer säkert att ses på jobbet förr eller senare, men du behöver inte boka tid. Jag har drop-in, höhö."

Men midsommaren måste ändå få sorgkant av sådant där. I vissa sällskap är det nog mindre socialt sordinkvävande att vara porrkung.

Jag tänker på alla dessa människor ibland. Alla de med riktiga, viktiga, allvarliga arbeten som belönas med ett osäkert, skrämt leende när de presenterar sig. Alla dessa människor som måste ha vant sig vid att se associationerna dansa Ingmar Bergmansk långdans bakom hornhinnorna - styckmord, Treblinka, Hannibal the cannibal, familjen Adams - så snart de nämner jobbet.

Jag tycker att de borde få HM Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band, hela bunten.

För vi sitter där bredvid dem vid långbordet och vi försöker. Vi begriper att de är som folk är mest: friggebodsbyggande, Volvokörande Konsumkunder. Det är vad vårt överjag predikar. Men en misstänksam liten spärrvakt viskar därinne. Varför, viskar han. Varför väljer man att bli obducent? Barnläkare: Gulligt. Urolog: Okej, låt gå, fast kanske en aning slabbigt.

Men obducent? Eller begravningsentreprenör? Eller krematorieföreståndare? Är det inte, viskar spärrvakten, något mysko med det här?

Här är en uppgift

att lösa under sommaren: bekanta dig med en obducent, eller en begravningsentreprenör, eller en krematorieföreståndare. Är du singel, förälska dig om möjligt i din nya bekantskap. För de förtjänar vår kärlek. Och, ärligt talat, som vi behandlar dem är jag oroad för återväxten.

Johan Hakelius