Mazetti har slutat att spela amatör

KOLUMNISTER

Vet inte om ni läste Ingalill Mosanders intervju med Katarina Mazetti i går. Mazetti är hon som skrev succén "Grabben i graven bredvid". Och så levde hon lycklig i alla sina dagar.

Ungefär så.

Mazetti brukade höras i radion i program som "Radio Ellen" och "Freja!". Det var sådana där typiska Ååhååh-ååh-tjejer-program.

Det är liksom meningen att det ska låta amatörmässigt, burkigt och lite lagom naivt lågbudget. Som om man av misstag råkat ratta in närradion. Små vinjetter som består av att någon slår på en kastrull, eller spelar tre toner på ett ostämt piano eller ropar något med skojig röst. Förtur för programledare som låter som gymnasister som redovisar ett grupparbete om Burkina Faso.

Ja, ni vet.

Det var då. Nu har Katarina Mazetti flyttat från Umeå till Lund. Hon bor i ett 1800-talshus nära domkyrkan, har en söt hund som heter Morran och en halmhatt som skulle platsa om hon var bjuden på middag till en fransk impressionist.

Allt tack vare den där boken, som blev succé, som blev film, som också blev succé.

Det är, tycker jag, en riktig solskenshistoria. Och då menar jag inte bara för Katarina Mazetti själv. Utan också för...hur ska man uttrycka saken, nu då? För kvinnokampen, kanske?

Det handlar om den här amatör-romantiken Katarina Mazetti brukade ägna sig åt.

Jag vet inte riktigt vad det är. Kanske har delar av kvinnorörelsen oset av batikvax och henna och hemfärgat garn ingrott i tunikorna. En slags feministisk Martin Timell-fundamentalism: gör det själv och låt det synas. Eller så tror de att de verkar mindre medelklassiga om allt de gör är lite halvtaffligt. Eller så finns det en grumlig idé om att det är manligt att vara proffs. Att det skulle vara kvinnligare, på ett fint sätt, att framstå som en amatör.

Jag vet inte. Men konstigt är det. Särskilt som världen är full av proffsiga kvinnor. Och Katarina Mazetti säkert är en av dem. För man blir inte bästsäljare av en slump.

Nu har hon i alla fall lagt av med att spela amatör. I bokhandeln finns just nu en uppföljare till den första succéboken. Så tänker bara ett proffs.

Jag hoppas att den säljer som gräddfil vid midsommar. För må kvinnokampen aldrig generas med kastrullbank i riksradion igen.

Johan Hakelius