Kött, kött, kött i tv-kockens kök

KOLUMNISTER

Han heter Hugh Fearnley-Whittingstall - bara en sån sak - och under armen har han en halvsida död ko. Den måste väga ungefär som en vältränad dvärg.

Det är begripligt om ni tröttnat på kändiskockarna, men den här killen är speciell. Han har hippiehår och hornbågade glasögon. Skinnvästar och Polarn och pyret-randiga tröjor. Han ser ut som en transsexuell Marit Paulsen. Och i händerna alltid kött. Nötkött, lammkött, fläskkött.

Kött, kött, kött.

1900-talet drog sin sista suck när han dök upp i brittisk tv. Serien hette "The river cottage". Snart kom förstås boken: "The river cottage meat book". Nu snackas det om ett eget matvarumärke. Precis som alltid med dessa kändiskockar.

Men ändå. Hugh verkar mild och snäll. Han klappar om sina djur - en bagge, tolv tackor, lamm, åtta kor, två suggor och, senast jag kollade, elva griskultingar - och namnger dem alla kärleksfullt. De vandrar fritt omkring på hans lilla plätt av engelsk landsbygd, ömt omhändertagna av Hugh. Sedan slår han ihjäl dem, hackar dem i bitar med en köttyxa och lagar den ena fantastiska kötträtten efter den andra. Allt, från gristryne till oxsvans, kommer till användning.

För, säg, femtio år sedan vore det rena Astrid Lindgren. Men i dag...

Tänk dig att du bor i Iran och har fått tag på en piratkopia av "Mazurka på sängkanten". Eller att du sitter på fel sida järnridån med en tummad avskrift av Solzjenitsyn i händerna. Ungefär så känns det att se ett avsnitt av "The river cottage", eller att bläddra i "The river cottage meat book". Det är något stillsamt revolutionärt över Hugh Fearnley-Whittingstall.

För därute i tidningsspalter, demonstrationståg och på filosofiseminarier samlas de militanta grönsaksätarna. De muttrar ilsket om "massmord" på andra arter och om köttätandets barbari. Samma tandgnisslande totalitarism som alltid.

Och skamsna medlöpare känner trycket. De har redan ratat inälvsmaten, biffen står på tur. Härom året flirtade till och med statsministern med veganismen i ett par dagar.

Bara Hugh Fearnley-Whittingstall tuffar på. Kött, kött, kött. Från grishjärta till kalvnjure. Som om grönsaksabsolutisterna inte fanns.

Om vi nu ska ha tv-kockar överallt, varför inte köpa in en motståndsman?

Johan Hakelius