Är allt bara till för att skapa debatt?

KOLUMNISTER

Gör någon något längre? På riktigt.

Ta den här rektorn i Falkenberg. Han som ville förbjuda ungarna att visa stjärtarna i biblioteket. För att få komma in skulle de dra upp brallorna. Hur tror ni att det beslutet togs?

Min gissning är att det gick rätt planerat till. Det har säkert snackats om saken i veckor i lärarrummet. En blandning, skulle jag tro, av lite gammal hederlig uppfostringsnit, ren häpnad över att någon kan komma på idén att dra åt byxbältet UNDER skinkorna, allmän irritation och – om någon gått på fortbildningskurs på sistone – resonemang om ”sexualiseringen av den offentliga miljön”.

Snacket har gått, alltså, och till slut är det läge för handling. Så det kommer upp ett anslag på biblioteksdörren. Och sedan brakar, förstås, helvetet löst.

I förrgår dök rektorn upp i tv. Han har tagit ned anslaget. Sade något om ”kanske lite överilat”. Han ville bara ”skapa debatt”. Och nu var debatten igång, så han var nöjd.

Så har vi Claes Borgström. JämO. Det här med att bojkotta VM. Han vet förstås att det aldrig kommer att ske. Vi vet det också. Vi är inte dummare än att vi begriper vad han egentligen håller på med: gör sig påmind för att anslagen inte ska krympa. Men låt mig gissa att de som orkat lyssna på honom fått höra ett annat skäl: han vill ”sätta fokus på frågan”. Han vill ”skapa debatt”. Och nu har han gjort det, så?

Ja.

Vad betyder det där egentligen? Och jag menar det inte bara som en facklig protest från oss som har betalt för att ”skapa debatt”. Jag undrar, uppriktigt, om människor som har betalt för något helt annat – nämligen att fatta beslut – har slutat att göra det? Är vi alla kolumnister numera? Kan man utgå från att varje parkeringsbot inte nödvändigtvis är till för att betala längre, utan ett debattinlägg i trafikfrågor? Om doktorn föreslår en trippel bypass, är man mesig om man bara nickar? Borde man tjonga på med motargument istället?

Det vore bra att veta. För det kanske visar sig att ingen, egentligen, gjort något de behöver stå för. Gunilla Carlssons deklaration? Ett inlägg i skattedebatten. Göran Perssons bygge? Inte alls en herrgård, utan en debattartikel. Och Anna Sjödins fylleslagsmål?

Tja, det kan väl inte vara fel att ”skapa debatt” om våld och rasism?

Johan Hakelius