Plågsamt med lucia på swahili

KOLUMNISTER

Vi var på luciakonsert och det var trevligt. Hon kom i sin vita skrud, huld med sin maning, fålen var apelgrå och ljusen levande.

Sedan skedde det där som alltid sker numera.

Om ni såg på luciafirandet i tv, vet ni vad jag talar om.

I år kom det från Malmö. Det var vackert och välsjunget, om man undantar att ordet ”stjärna” inte gick att skilja från ordet ”kärna”. Men det var inte det jag skulle komma till. Det jag skulle komma till var samban.

Någonstans mitt i alltihop blev det nämligen Copacabanagitarr, knätrumma och svajig baktakt. ”Varje kväll vid åttatiden”, ungefär. Fest och rumpvick och sensualism.

Inget ont om rumpvick, sådär i största allmänhet. Men jag undrar: varifrån kom Brasilien klockan sju en luciamorgon?

Det var samma sak på konserten som vi gick på. Det oundvikliga kom strax efter ”Betlehems stjärna”. Det hade formen av en svängig sak på Zulu-språk.

Frågan är den här: är det omöjligt att fira lucia i det här landet utan att, åtminstone delvis, göra det på swahili? Har det gått ut något slags påbud från kejsar Reinfeldt om att det måste serveras en svängig låt från favelan, en mongolisk strupsång, eller åtminstone en samisk jojk, till lussebullen?

Annorlunda uttryckt: är det olagligt att fira en alldeles vanlig, traditionell, svensk lucia?

Och där högg ni, förstås. Men innan ni börjar knacka ned mejl där ni påpekar att Lucia FAKTISKT kom från Sicilien, att alltihop FAKTISKT är misstänkt katolskt, att det FAKTISKT inte arrangerades något offentligt luciatåg som vi känner det förrän 1927, att luciasången FAKTISKT är snodd från en neapolitansk visa och att förresten var Jesus FAKTISKT inte svensk heller, stilla er.

Jag vet allt det där. Jag vet att Sverige inte är en isolerad ö. Jag vet att vi alltid och ständigt plockat på oss saker från alla möjliga kulturer och bluttan och blittan och blatten.

Icke desto mindre. Det finns ett vanligt, traditionellt, svenskt luciafirande. Det krävs åtskilliga universitetskurser för att lära sig att inte begripa vad det är.

Jag vill bara påpeka att det är något plågsamt nervöst över svenskar som måste sjunga in lucia på swahili. Det är ett slags kulturellt Tourettes syndrom. En vanlig Staffansvisa utlöser genast mångkulturella tics.

Det börjar bli pinsamt. Lägg av.