Ingen vettig människa vill ha en ”upplevelse”

KOLUMNISTER

Årets julklapp är en ”upplevelse”. Svår att slå in, men lätt att ge. Vi har ju alla oavbrutet upplevelser, om vi inte ligger i koma. Med tanke på att årets gemensamma upplevelse har varit den ekonomiska krisen, kan det dessutom låta som en osedvanligt passande present.

Företagare runt om i landet kan avbeställa alla de reklambroderade morgonrockar, stinkande doftljus och slöa, kinesiska förskärare, som de hade tänkt att slå in till sina anställda. Allt de behöver göra är att skruva på sig skojärnen och framföra en alldeles gratis liten steppshow, en riktig ”upplevelse”, i personalmatsalen.

Och alla dessa barn, som alltid är notoriskt snåla när julklappar ska ges, snarare än fås. De behöver inte ens lägga ned ett par minuter på att sno ihop en ful teckning i år.

Istället kan de marschera in i svenska vardagsrum med blockflöjter, bastubor och – bevare oss – fioler, för att ge oss en ”upplevelse”, med vänlig hälsning från den kommunala musikskolan. Men så blir det förstås inte. För ”upplevelser” i den form som är avsedd att ge bort, är tydligen något alldeles speciellt.

För det första är de dyra. För de andra är de oftast obehagliga. För det tredje är de inte sällan livsfarliga.

”Upplevelser” i presentform handlar förbluffande ofta om att, till exempel, hoppa från en luftballong med ett elastiskt rep om benen. Eller att bli luftlandsatt i ödemark och tvingas leva på bark och rötter i en vecka. Eller att paddla i någon tropisk flod, fylld av blodiglar, mikrober och pytonormar, utan annat försvar än ett myggnät och en paddel.

Det typiska med gåvan ”upplevelse” är att ingen vettig människa vill ha den och att givaren kan kalla mottagaren fegis, om självmords- och plågeripresenten inte mottas med översvallande entusiasm.

Själv lever jag i en välsignat otidsenlig familj, som sällan bryr sig om vad myndigheter, intresseorganisationer, kvällstidningar och reklambyråer försöker pracka på oss. Min upplevelse vid granen i kväll består antagligen av att packa upp ett par strumpor, att dricka ett glas portvin och att läsa julevangeliet.

Men mina tankar går till er, stackare, som om några timmar tar emot ett gåvobevis på femton lektioner i fallskärmshopp, med den ironiska kommentaren ”god jul”.

Ni har min odelade sympati.