’Vadå Baltimore?’

KOLUMNISTER

I någon av alla de där Woody Allen-filmerna som aldrig går att hålla isär, förklarar en rollfigur – spelad av Diane Keaton, eller möjligen Mia Farrow – allting med frasen ”Jag är från Baltimore.” Om hon inte förstår: ”Jag är från Baltimore.” Om hon blir chockerad: ”Jag är från Baltimore.” Om hon själv säger något märkligt: ”Jag är från Baltimore.”

Det där driver Woody Allen till vansinne: Vad menar du? Vad betyder det där? Vadå, Baltimore?

Baltimoreförklaringen är ju ingen förklaring. Det finns inget särskilt enhetligt med Baltimore.

Så olika personer som Edgar Allan Poe, Frank Zappa, David Hasselhoff, Tupac Shakur och Babe Ruth kommer därifrån. ”The Wire”, tv-serien alla säger att jag bara måste köpa på dvd, utspelar sig där.

Francis Scott Key skrev dikten som blev den amerikanska nationalsången, ”The Star-Sprangled Banner”, efter att ha sett brittiska krigsfartyg bombardera staden 1814.

Så, vadå Baltimore?

Jag tycker att vi börjar höra mer och mer av den där sortens ”förklaringar”. Det finns en mediechef som visar rumpan med jämna mellanrum, som på något sätt alltid hamnar i prat om sex och gärna delar med sig av sitt privatliv. När folk undrar varför, blir svaret ofta att hon kommer från Italien.

Jaha. Det gäller Michelangelo, Dante Alighieri och Anna-Maria Corazza Bildt också.

I den här tidningen kunde man häromdagen läsa att källargalningen Josef Fritzl ”hälsade Hitler välkommen till Amstetten”. Aha, förklaringen till ondskan är att Frizl var ledande nazist!

Fast med elementära kunskaper i matematik och historia inser man att det inte är riktigt så enkelt:

Frizl var inte ens tre år gammal när han ”hälsade Hitler välkommen” genom att vinka när diktatorn åkte förbi. Liksom tusentals andra österrikiska barn.

En alternativ förklaring som skymtar i det alldeles överflödiga vältrandet i Frizl och hans offer är den här: ”Han kommer från Österrike.”

Jag tror inte att den är något vidare, den heller.

Antagligen betyder det något när förklaringar som är icke-förklaringar blir allt vanligare.

Riktigt vad är jag inte säker på, men jag är rätt säker på att det inte är något bra. Jag är också säker på att fler, i just detta om inte i andra avseenden, borde göra som Woody Allen. Sluta nicka åt obegripligheterna och skrik:

”Vadå, Baltimore?”

FAKTA

johan.hakelius@aftonbladet.se