"Sagan om myset" det bästa äventyret

KOLUMNISTER

Sagan om ringen” gick i repris på någon kanal och jag fastnade förstås. Mycket dramatik: ålning uppför vulkaner, mordiska mammutar, undersköna älvor och en hel armé av bittra, gröna döingar.

Äventyr, kort sagt. Och där sitter man, storögd och taggad, och hänger med. För man är ju en äventyrare, alltid redo för ännu en holmgång med bredsvärd. Pigg på ytterligare ett möte med yxsvingande troll.

Eller hur?

Jag är inte så säker längre.

Det var ett halvår sedan, ungefär. Vi skulle flyga någonstans, jag stod och bläddrade igenom pocketställen på Arlanda. Ögonen fastnade på ett omslag med gråmulen himmel, stormigt hav och en armada av linjeskepp med rykande kanoner.

Boken hette ”Trafalgar”, den senaste, prisade populärhistoriska genomgången av sjöslaget. Den slank förstås ned i handbagaget. Äventyr.

Sedan blev det som det blir och jag kom mig inte för att läsa den förrän häromveckan. Den var full av hjältemod, spänning och lord Nelson, precis som man kunde ana. Allt för äventyraren.

Och det enda jag kunde tänka när jag var färdig var ”fy fan vad JOBBIGT”. Alla dessa amputationer, avskjutna mesanmaster och gråtande änkor.

Men man ger sig ju inte så lätt och nästa bok blev ”Teutoburgerskogen”, en hyllad skildring av hur en skock germaner satte stopp för romarrikets expansion österut. Den har allt: förräderi och spänning, makt och fältslag, liv och död.

Det är en del upprepningar, men på det stora hela är den välskriven. Man travar liksom där, mitt i legionerna och anar hur katastrofen närmar sig. Man hukar i bakhåll med tyskarnas förfäder. Man känner tårna kröka sig av skräck i marschsandalerna, när de hoppar fram och sticker spjuten i romarna.

Och mitt bestående intryck? Jamen, vad de HÅLLER PÅ! Träsk och inälvor och knädjup lera och avhuggna huvuden.

I slutet av ”Sagan om ringen” kommer äventyrs-hoberna hem och ingen förstår dem. För därhemma bland Fylkes rullande, gröna kullar har allt varit som vanligt. Där har det druckits cider, rökts pipa och odlats rotfrukter. Där har det mysts framför brasor och fixats med metspön.

Det var först då jag kände att jag blev riktigt engagerad i filmen.

Äventyr? Jojo. Men har du sett vilken snygg heminredning de har i jordhålorna i Fylke?