Om aktivisterna blir nöjda ligger vi illa till

KOLUMNISTER

Veckan har traskat på och det har de autonoma tomtarnas vaktparad också gjort. Varje dag har ett nytt tjog piercade, svartskrudade huvtröjenissar anropat från Köpenhamn. Budskapet har varit ungefär detsamma:

”Vi fick SITTA NER, fast vi inte ville!!”, ”Polisen har varit DUMMA mot oss!!”, ”Kan ingen SÄGA ÅT polisen!!”, ”Det var inte vi som BÖRJADE!!”.

De dubbla utropstecknen är liksom standard, om inte polisen gjort något särskilt nedrigt, som att inte släppa iväg en omhändertagen svarttomte som vill kissa. Då är utropstecknen åtminstone tre. För här har vi att göra med aktivister som blir personligt kränkta om deras aktivism möter motstånd. De är uppväxta med fruktstund och stark självkänsla och de tänker inte ta någon skit. De blir genuint upprörda över att inte få uttrycka sin personlighet genom att storma en kongresshall.

Det betyder förstås inte att de skulle föredra att få göra det i fred. En glad och nöjd aktivist vore lika poänglös som Lemmy i Motörhead, om han bytte basen mot en ukulele. Att ständigt vara förorättad, upprörd och kränkt är, vid sidan av kängorna, själva kärnan av aktivistens personlighet.

Det får mig att minnas scenen från Saltmarschen 1930 i Richard Attenboroughs film ”Gandhi”: våg efter våg av protesterande indier kliver lugnt fram och klubbas ner av polisen. Upprördheten och ilskan finns mest på polisens sida.

Den tysta värdigheten tillhör dem som vet att de snart får pannbenet inslaget. Deras styrka består i att de på det mest konkreta av sätt visar att de utan knot är villiga att offra sig själva för sin övertygelse. De är inte där för att massera sina egon.

Varje samhälle får väl de aktivister det förtjänar. Men med olika attityder följer också olika ideal. Resultatet av indiernas protest blev världens största demokrati. Kravet från denna veckas aktivister är ett slut på kompromisser och diskussion. I radions Studio Ett har idén framförts att det här med klimatet är så viktigt att demokratin måste sättas åt sidan. En känd tv-meteorolog har meddelat att hans första åtgärd för klimatet, om han fick bestämma, vore att avskaffa demokratin.

Låt oss hoppas att aktivisterna även i fortsättningen kan njuta av att vara kränkta, upprörda och besvikna. För blir de nöjda ligger vi taskigare till än isbjörnarna.