Varför måste vi läsa om anala våldtäkter?

KOLUMNISTER

Jag vet inte om någon räknade uppmaningarna om att göra förundersökningen mot Göran Lindberg offentlig. Om någon gjorde det skulle jag inte bli förvånad om resultatet var tresiffrigt.

Kriminalreportrar, advokater, chefredaktörer, ledarskribenter, kolumnister, poliser, pensionerade åklagare, föreningsföreträdare och folk som vill bli riksdagsmän – alla verkade ense: Det är av största vikt att svenska folket får ta del av den tortyr, de våldtäkter, och övergrepp som denne bisarre polisman ägnat sig åt.

Detta har jag förstått. Det jag inte förstått är varför.

Exakt varför?

Vad är det som gör det så viktigt att vi alla kan lusläsa detaljer om piskor, strypgrepp och anala våldtäkter?

Det har förstås inte saknats argument: Rättssäkerhet, öppenhet, risk för poliskorruption och mediernas möjlighet att granska. Delvis tänkvärda saker.

Men för mig kvarstår ett problem. Jag är inte övertygad. Jag frågar fortfarande: Exakt varför?

Det är något krystat över de tänkvärda argumenten. Tror någon längre på allvar att det finns en risk att Lindberg, om bevisningen håller, kommer att få slinka undan? Finns det några rimliga skäl – vid sidan av de som offentlighetsförespråkarna själva hittat på – att misstänka att rättssäkerheten är hotad?

Det finns förstås, som i alla rättegångar, en risk för att bevisningen inte håller. Det finns antagligen också en risk för att Lindberg döms hårdare än han annars skulle ha gjort, på grund av all uppmärksamhet. Det senare bekymrar, ärligt talat, inte mig. Antagligen inte heller de som säger sig vara oroliga för rättssäkerheten.

Det som däremot bekymrar mig är att slå upp tidningen.

Argumentet mot att offent-liggöra förundersökningen har varit att skydda brottsoffren. Nu, när den är offentliggjord, undrar jag om vi inte alla skulle ha behövt skydd. Vi visste ungefär det vi behövde veta om Lindbergs förehavanden redan tidigare.

Det vi får nu är bara en mängd äckelskräckliga detaljer. De tillför ingenting, förutom kittlande obehag. Verkliga övergrepp reduceras till en isande sommardeckare.

Det finns ett svar på ”exakt varför?” som övertygar mig. Nämligen att kraven på offentliggörande egentligen handlar om fluktarlust. Samma låga instinkt som får oss att stirra på en trafikolycka. Jag hoppas att det svaret är fel.