Född i rätt kropp men i fel tid – då blir man utstött

Läs Johan Hakelius krönika

KOLUMNISTER

Det har varit Pridevecka och fullt av reportage om folk som föds in i fel kropp, byter namn från Bertil till Majgull, eller bara är gamla vanliga flator och bögar.

Det har förstås varit mycket könsroller, för det är just könsrollerna som skaver i sömmarna.

Vi börjar bli rätt vana vid det här nu. Vilket förstås inte betyder att problemen är över för Majgull snedstreck Bertil.

Ni kan argumenten: Jojo, kanske går det hjälpligt an i Stockholms innerstad och kanske om man jobbar på något ungt kontor där alla är utstuderat toleranta. Men om man föds i Norrlands inland och jobbar på en såg och …

Som sagt, ni kan argumenten. På det stora hela håller de. Men det har hänt en hel del också. Populärkulturen väller ut över alla, oavsett bostadsort, och i populärkulturen är det köns­suddiga närmast norm. Från Marilyn Manson till Brokeback Mountain korsas könsgränserna utan pass och med långfingret i luften. Fram och tillbaka, kors och tvärs, hit och dit.

Och inte bara i populärkulturen. Den gångna veckan skrev reportrar i all­-deles vanliga morgontidningar nyhets­artiklar där gamla ”hon” och ”han” suddades bort för det nyspråkskorrekta ”hen”.

Vad som faktiskt är, i Norrlands inland och på andra ställen, är en sak. Vad som borde vara, enligt de som bestämmer sådant, är något annat.

Könsöverskridandet är faktiskt en norm vid det här laget. Precis som med andra officiella normer – som att äta fibrer och använda kondom – slarvar vi med att följa den, men få, nästan ingen, argumenterar emot.

Vilket fick mig att fundera på vilka former av gränsöverskridande som verkligen upprör numera. Pedofili är förstås en. Det är ju bra. Men jag undrar om inte ett av de säkraste sätten att bli utstött och brännmärkt är att överskrida gränsen till historien.

Nu menar jag inte ett vanligt intresse för historia. Det jag menar är att inte

acceptera att dagens sanningar och värderingar nödvändigtvis är sannare och bättre än gamla sanningar och värderingar. Att kanske till och med hålla fast vid sådant som var norm för 50 år ­sedan. Att komma ut som en människa, visserligen född i rätt kropp, men i fel tid. Att bekämpa den kvävande nutidsrollen. Att inte skämmas för att brista ut i ett gapflabb när nutids­fixerade tidningar ­börjar skriva ”hen”.

Där har ni det verkligt queera.

FAKTA

Citatet

”Jag har ofta önskat att jag hade tid att lära mig ödmjukhet, men jag är för upptagen med att tänka på mig själv.” / Edith Sitwell

Lär dig något intressant.

I dag: Europas sista feodala stat.

Förresten...

… påpekade Lena Andersson på Dagens Nyheters ledarsida häromdagen att skilda omklädningsrum för herrar och damer i simhallar ”befrämjar särarts­tänkandet, som är förutsättningen för hemmafruidealet”. Kan vi hoppas på att DN tar täten i kampen mot simhallspatriarkatet?