Kolumn

Johan Hakelius

I avgrunden väntar underleverantörerna

KOLUMNISTER

En av de mest hisnande tankarna är allt folk gör. Man kan börja var som helst och genast stirrar man ned i en bottenlös avgrund av märkliga sysselsättningar.

Man kan till exempel börja med den där raddan av små märkningar och medaljonger som sitter på varje dvd-fodral. En del ger rekommenderad åldersgräns, andra berättar något om ljudet, ytterligare andra om filmen ska spelas i amerikansk eller europeisk spelare och så vidare.

Varenda en av medaljongerna har förstås formgivits. Någon har gjort det.

Medaljongernas placering på fodralet är inte slumpmässig. Någon har avgjort det. Hur stora ska medaljongerna vara? Det har krävts ett beslut. Och hur kommer det sig att de sitter på samma ställe och ser likadana ut på alla fodral? Därför att människor suttit och resonerat om detta, vägt fördelar mot nackdelar och kommit överens om en ”branschstandard”.

Och då har vi bara skrapat på ytan. För varje medaljong betyder något och det de betyder – lämplig från femton år, Dolby Digital, Region 2 – har på ett eller annat sätt sysselsatt tusentals människor, krävt hundratusentals möten, miljontals telefonsamtal och antagligen åratal av konferenser.

Visst. Det är inte Stephen Hawkins eller Sartre. Men medge att tanken ger lätt existentiell svindel.

Det finns fortfarande de som tror att jobben kan ”ta slut”. Jag begriper inte hur de tänker. Allt tyder på motsatsen. Det finns alldeles för mycket jobb och det blir bara mer. Så fort någon kommer på något, växer en svans av kringarbeten fram och svansen viftar och växer och blir yvigare och yvigare.

Det finns inga undantag. Alla är underleverantörer till varandra.

Jag undrar om inte detta är skälet till att vartenda företag man kommer i kontakt med numera, vädjar om att man ska tycka något om deras tjänster. Med en käckhet som verkar maskera gråten i halsen bes det om synpunkter och åsikter. Vad som helst, snälla, snälla, bara ni säger någonting. Bara ni märker att just vi finns här, i den bottenlösa avgrunden av underleverantörer. Bara ni ser oss, om än för en enda minut.

Jag får allt svårare att gå förbi de där undersökningarna. De är rop på hjälp och att titta åt andra hållet, klicka bort, lägga på luren, verkar känslokallt. Kanske kan man hyra in en underleverantör som fyller i enkäterna åt en?

FAKTA

Citatet

”Litteratur är nyheter som förblir nyheter.”

Ezra Pound

Veckans läxa

Lär dig något intressant.

I dag, Frida Uhl och The Cave of the Golden Calf:

http://en.wikipedia.org/wiki/Cave_of_the_Golden_Calf

Och förresten

... är det ett tecken på hur småborgerliga de gamla kommunisterna blivit, när Lars Ohly föreslår bröstpump som sättet att få tvångskvoterad föräldraledighet att fungera. Har han helt

missat att den korrekta radikala ståndpunkten numera är att även män, med lite träning, kan producera mjölk och amma sina barn?