Kolumn

Johan Hakelius

Kolumnister

Västerlandet har börjat gå i cirklar

Läs Johan Hakelius kolumn

Det var ett tag sedan man hörde någon fnysa åt den ”linjära västerländska tidsuppfattningen”. Den som var så ytlig och utvecklingsflåsigt betongkapitalistisk. Där hade vi roten till miljöförstöring, statusjakt och olycka. Linjen var en manligt erigerad marschväg över stupet. Cirkeln, däremot, hade det varma skenet av kvinnligt vårdande fullständighet.

Men, som sagt, det var ett tag sedan.

Att begrepp och åsikter kommer och går behöver inte betyda något särskilt. Åsiktsarbetare byter kollektion då och då, om inte annat för att inte tröttna. Men i just detta fall anar jag en verklig anledning.

Jag såg en dokumentär om valarnas evolution på Axess-TV häromkvällen. Den var okej, lite flåsig och gjord för amerikansk tv. Det finns inte reklam att tala om i Axess-TV, men det finns det i amerikansk tv. Det märktes. Var tredje minut fick man en sammanfattning av det man redan hade sett, en omstart där svansen blev valstjärt och frambenen krympte till fenor igen. Och igen. Och igen.

Det var en märklig känsla, för när en vargliknande landvarelse utvecklas till havslevande val, finns trots allt en rörelseriktning. En linjär sådan, om än med lite förgreningar. Men de där omkvädena gjorde berättandet påtagligt kretsloppigt. Halvvägs in

i programmet kändes det som att åka karusell.

Sådär är det jämt på tv nu. Alla ska kunna slå på när som helst, mitt i, och ändå hänga med. Det sammanfattas och omstartas. Ingen början och inget slut. Det gäller inte bara enskilda program, utan hela tablån. ”Solsidan” börjar och slutar samtidigt och hela tiden, bara man har Play. Ett avsnitt av ”Mad Men” tar inte slut när det tar slut, för då kan man tjuvtitta på nästa på nätet.

Och det är inte bara tv. Tidningarna återvinner och omkväder nyheter. Soporna blir råvara som blir sopor som blir råvara. ”Kretslopp” är inte ens en fackterm längre. Skulle ordet säljas på snabbköp skulle det stå längst in, med mjölken, så att alla tvingades passera lockropen för mindre använda ord, på väg mot basordsinköpet.

Fnysandet över den ”linjära västerländska tidsuppfattningen” har upphört, därför att västerlandet börjat gå i cirkel. Det är min teori. Vi har bara inte märkt det, för vi trodde att vi skulle bli andligare och helare och intressantare om vi gick runt, runt, runt. Det blev tvärtom.