Omodernt & ologiskt – britterna firar ändå

KOLUMNISTER
BRÖLLOPSYRA Det är full fart i hela Storbritannien inför bröllopet – och den brittiska flaggan pryder allt från tekoppar till stringtrosor.
Foto: AFP
BRÖLLOPSYRA Det är full fart i hela Storbritannien inför bröllopet – och den brittiska flaggan pryder allt från tekoppar till stringtrosor.

Är man i London i dag inser man att den brittiska flaggan får användas till vad som helst: stringtrosor, pennfodral, dörrmattor och löjliga hattar. Den får användas till att dekorera en gasspis, klä en fåtölj, piffa upp en gammal radio, eller som handduk. För den som har medlen lockar just nu skyltfönstret hos världens bäste skomakare, John Lobb, med handsydda läderskor i Union Jackmönster. Dam- och herrmodell.

Ja, och så kan man förstås hänga flaggan från en stång också, som längs hela kortegevägen på The Mall.

Britterna har ett sällsamt nära och entusiastiskt, men inte särskilt respektfullt, förhållande till sin fana. Ungefär så behandlar de sitt kungahus också. Det ska petas och fotas och vändas och vridas. Det ska granskas och frågas och häcklas. Men det ska älskas en hel del också. Göras tekoppar och handdukar.

De avvikande är de organiserade republikanerna. Vid senaste kontrollstationen var de 14 000 stycken, eller 0,2 promille av britterna. Aningen mer än alkoholhalten i filmjölk.

Man kan luras att tro att de är fler, eftersom republikanerna skriver debattartiklar och gör utspel. Men det beror på att de tar politik och ideologi på allvar. Det är definitivt obrittiskt, eller åtminstone oengelskt.

Skottar har alltid varit lite underliga.

De flesta britter skulle säkert hålla med om att kungahus är omodernt, även denna dag. Men varför besväras över att något är omodernt, eller ologiskt, eller i strid med den ena eller andra ideologin?

Det här är ett land av avlagringar, den ena avlagringen på den andra. Historien finns överallt och den är aldrig logisk. Det är därför man tvingas gå upp och ned för små avsatser för att komma från ett rum till ett annat i en brittisk lägenhet, eller att tala vänligt till duschen för att den ska rossla fram lite brunt vatten.

På The Strand, den tjusiga gatan som följer Themsen från Trafalgar Square, stötte jag i går ihop med en tufsig uteliggarherre som hade ett koppel i handen.

I andra änden slank en vit iller längs trottoaren. Eller – det skulle inte förvåna mig – möjligen en hermelin, av samma slag som dekorerar de kungliga mantlarna.

Det är ingen dålig bild av Storbritannien: den otvättade mannen, flammig av historiens fläckar och helt oberörd av sin egen orimlighet.

I dag firar han.