Karl-Oskars bror skulle rädda Saab

KOLUMNISTER

Jan Troell fyller snart åttio och Sveriges Television firar honom med att visa utvandrareposet. Men ni vet hur det är: vi missade första avsnittet, kunde bara se hälften av det andra och innan Kristina biter i astrakanen kommer det att vara augusti. Vem orkar vänta? Jag pallrade mig ut och köpte lådan med blanka skivor.

Det måste vara den fjärde, femte eller möjligen sjätte gången jag ser Max von Sydow och hans smålänningar ta sig över Atlanten. Man kunde tro att det skulle bli tråkigt, om man lägger till det långsamma tempot, den blöttunga vadmalsgråheten och den förbluffande sparsamma dialogen.

Det är ju ändå så mycket som man en gång tyckte var bra, som inte längre är det: "Jules och Jim" är bara pretentiöst fjantig, gamla avsnitt av "På minuten" sövande okvicka, "Twin Peaks" krystad. Men inte Troells utvandrarfilmer.

Skulle de ha gjorts i dag skulle budgeten säkert ha blivit tio gånger större och vi skulle ha fått panoramabilder, rappt tempo och ett evinnerligt pladdrande. Därför är det en väldig tur att de gjordes redan under sjuttiotalets första år. Så mycket bättre än så här kan inte svensk film bli. Det är bara delvis Vilhelm Mobergs förtjänst.

Man hittar alltid något nytt att hänga upp sig på när man ser om en riktigt bra film. Den här gången tänkte jag särskilt på personteckningarna. Var och en av rollfigurerna är en typ man känner igen. Deras typ avgör deras öde.

Den jordbundne, sturige hedersmannen Karl-Oskar blir kanske inte rik, men till sist storbonde, med det gamla hemlandets mått.

Hans bror Robert dör sjuk och utblottad i de tidiga tjugoåren. Livet igenom har han varit en entusiastisk drömmare – sympatisk, men lat - som vill dra in alla omkring sig i sina fantasier.

Det är en sedelärande kontrast, men också en tidsbunden sådan. För om man placerar Utvandrarnas personlighetstyper i vår nutid händer helt andra saker. Karl-Oskartypen blir väl som mest en hygglig mellanchef, i väntan på pensionen. Roberttypen, däremot, startar ett IT-företag, eller ett konsultbolag, eller "räddar" Saab och blir mångmiljonär. På riktigt.

Att, en efter en, sätta utvandrartyperna i nutid och se var de faller på plats, är ingen dålig sällskapslek om strömmen skulle gå i sommar.

Den är inte i alla stycken upplyftande.