Sverker tar oss med på en satanisk tidsresa

KOLUMNISTER

Många är provocerade av att Sveriges Television i ett par månader ska skildra hur deltagarna i ”Mot ­alla odds” haltar, hoppar och rullar tvärs över halva ­Afrika. Det är inte jag. Alla tv-kanaler har Kiviks marknad som bas. Varför skulle den licensfinansierade tv:n vara annorlunda?

Nej, det mest provocerande tv-programmet just nu är ”Sverkers stora strid”.

Jag har naturligtvis inget emot Sverker Olofsson. Det är förresten en av de mest irriterande egenskaperna med den karln: det går inte att tycka illa om honom. Han är antagligen norra Europas charmigaste människa. Han, inte Morgan Freeman, borde spel Gud på film.

Jag har heller inget emot hans programmatiska misstro mot företagare. Det är ­lika dumt att lita på en ­krämare som på en politiker eller en journalist.

Det provocerande med ”Sverkers stora strid” är att det inte går att se programmet utan den obehagliga känslan av att allt förvandlas. Din platta led-tv ­fetar långsamt till sig, tills du kan höra ett illa konstruerat bildrör surra. Fejkad träpanel växer upp ur golvet. Släpper du din olivolje- och porchetta­baserade tv-middag med ögonen i en ­enda sekund, har den ­förvandlats

till fläsk med bruna bönor när du tittar nästa gång.

De snabba klippen, de ­klara färgerna, de stående gäster­na: allt ska ge skenet av att vara 2012. Men det är ­bara för att lura dig i fällan. ­Sitter du igenom ett helt program kommer du utan tvivel att ­utveckla helskägg, skogsmullefrisyr och träskor.

”Sverkers stora strid” är en satanisk tidsmaskin. Just när du trodde att Brezjnev legat så länge att han aldrig skulle resa sig igen, just när du blivit övertygad om att staten för sista gången frågat dig var du tillbringar din dygnsvila, kommer ”Sverkers stora strid”. Och upp ur historiens träsk vältrar sig det sena sjuttiotalet. Här avkrävs fortfarande ministrar handling, om du äter för mycket socker. Här är fort­farande möjligheten att få ett glas vin detsamma som en ”olämplig social miljö”.

”Sverkers stora strid” är en krigsförklaring från det Restsverige vars mullvadsagenter legat därute i snart fyrtio år, i väntan på att slå till. Nu har det skett, under ledning av den charmige Sverker.

Ni fria, självständiga svenskar med ansvar för ert eget liv, lyss upp! Alla meddelanden om att motståndet upphört är falska.