Offentligheten har blivit som en mobb

KOLUMNISTER

Anders Ferm säger någonstans i den nya Palmefilmen att han och hans partikompisar blev fartblinda. Det var rekordårens slutkläm och ymnighetshornen sprutade arbetets frukter rakt in i regeringskansliet. Det var bara att skotta ut i samma hastighet.

För denna naivitet kan man klandra hans generation. Men man kan lära av den också.

Det är väl mer teknik än politik som ska frälsa världen i dag. Och särskilt den teknik som gör att vem som helst på ett ögonblick kan kasta sig ut i offentligheten. Detta, har vi fått lära oss, är en stor vinst för ­demokratin. Det är vad som får diktaturer att falla, politiker att skärpa sig och ger dessutom malliga journalister en välförtjänt näsknäpp.

Visst. Men det kommer mer.

När debatten om ”näthatet” var i gång snuddade vi vid ämnet: Vad är skillnaden mellan en mobb och en grupp medborgare? Men vi snuddade bara vid det, för det mesta handlade om ilskna tokskallar. Det kom sällan så långt att någon påpekade att den mest sansade person kan bli del av en mobb under vissa om-ständig­heter.

Många tar för givet att om fler kan komma till tals blir även åsikterna fler. Men så behöver det ­inte alls vara. Tänk dig att du får en fråga att ta ställning till när du står på ett packat torg. Alla andra får samma fråga och när någon har svaret är det bara att skrika det rakt ut.

Tänk dig att du i stället får ta ­frågan med dig hem. Du kan ta ett par dagar på dig att fundera, kanske till och med en vecka. ­Sedan kommer du tillbaka och redovisar ditt svar i lugn och ro.

Tror du att resultatet blir detsamma i båda fallen? Det tror inte jag.

På torget gäller det att vara först och att skrika högst. Och när alla andra börjat skrika i något som liknar en talkör, har du ­kraften att formulera ett eget, avvikande svar då? Är det ens någon idé? Någon som lyssnar? Är det inte lättare att hålla tyst, eller rent av bli en del av talkören?

Mitt intryck är inte att den offentliga­ debatten innehåller fler åsikter nu än förr. Mitt intryck är motsatsen. ­Offentligheten har ­blivit mer lik en mobb. Och ­problemet har inte att ­göra med en liten grupp anonyma stollar på nätet, utan med en osorterad blandning av journalister, ­politiker, bloggare och twittrare som säkert var för sig är vid ­hyfsat sunda vätskor. Tillsammans blir de ett nervöst stim, utan tid ­eller mod för en genuint egen åsikt.

Detta är förstås gnäll av en stofil med egen plats i gammelmedia. Men jag kan ju ha rätt ändå.

Dagens fakta

Först med att hävda att jorden rör sig kring solen, inte tvärtom, var den grekiske astronomen Aristarchos som föddes år 310 före Kristus, 1 800 år före Kopernikus. Han satte också de då kända planeterna i rätt ordning från solen.

Dagens byggnad

Arecibo-observatoriet i Puerto Rico är med sin diameter på 305 meter världens största enskilda radioteleskop. Det byggdes mellan 1960 och 1963 och ritades av flera olika vetenskapsmän. Det drivs av amerikanska Cornell University och National science foundation. År 1974 sändes ett meddelande till utomjordiskt liv från teleskopet mot stjärnhopen Messier 13, 25 100 ljusår bort.