Där satt en pyssling och nynnade – bakom frysen

KOLUMNISTER

Det finns en sägen bland ­vissa stammar i Västafrika. Den går ut på att varje ­vuxen man, någon gång i livet, blir kallad.

Kallelsen tar formen av ett monotont, vädjande surr. Till en början försöker mannen ignorera det, men ljudet blir bara mer uppfordrande.­ Han söker hjälp hos de byäldsta. De skakar sina ­huvuden. Det finns enbart ett sätt att få stopp på det. Mannen måste bryta upp från familjegruppen och ge sig ut på en prövande och ­ibland skrämmande vandring i okänt kaos. Först därefter kan han åter få ro.

Eller, för att vara precis, det skulle förvåna mig om det ­inte fanns en sådan ­sägen. Varför skulle livet ­vara lättare för västafrikaner?

Vi kom hem efter en dryg månad på annan ort och allt var sig likt. Nästan. För ­under vår frånvaro hade en hob krupit in bakom ett köksskåp. Där satt han och slönynnade i en kazoo. Dag som natt.

Det tog ett par dagar att ­hitta honom. Han visade sig i själva verket vara kompressorn till frysen. En serviceman från det företag som skryter om frysen i episka videosnuttar filmade i motljus, kom förbi. Han skakade på huvudet, meddelade att garantin just gått ut och lämnade en faktura.

Och pysslingen nynnade ­vidare.

Det finns 911 varianter på frys, kyl och kyl/frys, bara hos tretti.se. Det finns ett tjugotal tillverkare och det finns information om energiklass, decibel, nettovolym och noFrost. Det finns högerhängda och vänsterhängda dörrar. Det finns ”slimline” och ”classic” och ”professional”.

Det finns Råd och Rön, dit man vänder sig för att få klarhet.

Då får man veta att uppgifterna om nettovolym och kylkapacitet och decibel ­inte stämmer. Man får veta att en produkt är bäst. Den produkten är slutsåld. Man får veta vilka parametrar Råd och Rön bryr sig om. Man börjar undra om det verkligen är samma parametrar som man själv bryr sig om.

Man börjar om.

Till slut hamnar man i ett av de jättelika elektronikmausoleer som ligger på prima åkermark. Där väntar man vid en skylt på grabbarna i kortärmat. De andra väntande har skägg till knäna, vattniga ögon och skulderblad som änglavingar. De stod på samma plats när man var där sist. Man ger upp. Man beställer något på nätet.

Så lägrar sig lugnet igen. Tills nästa garantitid gått ut och den västafrikanska sägnen upprepar sig.