Erigerad bildskärm – en kick för blottaren?

KOLUMNISTER

Först på bordet, redan innan kaffet kommit, är laptopen. Han petar upp retro-pilotbågarna på näsryggen och slår några snabba tangentvirvlar. ”Ursäkta”, säger han.

Det gör han inte alls, förresten. Han ropar ”ÖÖUSCHÄÄTTA! ÖÖUSCHÄTTA! VA HETER NEETVERKET?”

Ett upptrampat spår för servitrisen, det syns. Hon ler tålmodigt och förklarar att det här caféet inte har någon trådlös bredbandsuppkoppling.

De serverar däremot kaffe och egenbakat tilltugg.

Man kunde kalla det att ”fokusera på kärnverksamheten”, men inte ens en så tjusig fras skulle blidka killen med tangentklåda.

Han är surare än en årsgammal disktrasa. Kaffe utan uppkoppling? Obegripligt.

Hur kommer det sig att folk med datorer tar för givet att världen är deras kontor? Det är ett intressant yrkesrelaterat spörsmål, tycker jag. Det är ju sällan man ser en skomakare pligga skor på kafé. Än mer sällan, för att inte säga aldrig, träffar man på en skomakare som tar för givet att caféet ska hålla honom med läster.

Men folk med datorer ...

Kan det möjligen vara så att folk med datorer, reklamfilmsproducenter som bokhållare, anser sig ha kreativa yrken?

Anser de sig vara konstnärer och därför tvungna att skapa på krogen? Även om absinten fegats ned till cappuccino, eftersom det kan bli lite kvistigt för bokhållare om de börjar känna sig alltför kreativa.

Eller är det något slags sexuell perversion? Är vi omgivna av arbetsblottare, som får en kick av att vifta sina erigerade bildskärmar i våra ansikten? Är det där vi har hamnat efter sex års tjatande om arbetslinjen?

Jag vet inte. Men om jag skulle sätta den kommunala kaffekassan på en förklaring så vore det den här:

Varje år när man gick i plugget kom våren. Varje vår kom de vackra, varma dagarna.

Varje vacker, varm dag kom frågan: Kan vi inte ha lektion utomhus? Även om ”utomhus” bara var en skräpig gräsplätt och ett risigt buskage, bodde en hel värld av frihet i den där frågan. Släpp mitt folk och spräng bojorna. Varenda tänkare från Bakunin till Frederick Douglass.

Svaret var förstås alltid nej, för i frågan fanns också en önskan om att lata sig.

Sedan tog skolan slut och jobbet tog vid. Vissa anställdes i yrken som kräver närvaro. Andra fick flextid och distansarbete. För den gruppen blev det äntligen ja på frågan ”Kan vi inte ha lektion utomhus?” Nu sitter de där, på caféer och i parker, och lever ut den gamla frihetsdrömmen.

Tycker ni att de verkar särskilt lyckliga?

Dagens fakta

Påven har ingen lön. Om en tillträdande påve har privat egendom skänks den till kyrkan, någon närstående eller till välgörenhet. När Johannes Paulus II begravdes lades tre påsar med guld, silver och kopparmynt i kistan, ett mynt av vart slag för varje år han tjänade som påve. Det var hans första och enda löneutbetalning.

Dagens byggnad

Scala Regia är paradtrappan som förbinder Peterskyrkan med påvens officiella bostad, det Apostoliska Palatset. Den ritades av Antonio da Sangallo den yngre, som var Michelangelos företrädare som chefarkitekt för Peterskyrkan. Trappan gavs sitt utseende på 1660-talet av Gian Lorenzo Bernini, som också formgav Petersplatsen.