Dagens namn: Botvid, Seved
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Johan
Hakelius

Naglarna ger svenskar en chans att känna sig goda

För tredje gången drar någon liknelsen ­mellan Emma Green Tregaro och John Carlos vid OS i Mexiko 1968. För tredje gången fnyser jag. Jag skulle fnysa ännu mer om inte den förste jag hörde ­göra just den liknelsen var jag själv i tv:s morgonsoffa.

Varför kan man inte hålla truten?

 

Inte för att jag vill beröva Emma Green Tregaro hennes hjältestatus. Eller lägga hinder i vägen för lämmel­tåget av instagrammande, ­efterapande nagelmålare. ­Eller skriva något som på minsta sätt stör de käckt peppande hashtagsen på Twitter. Eller ens gnälla på att naglarna till sist blev ­röda. Men börjar inte det här kännas en aning löjligt nu?

Det fanns inget Twitter 1968. Politiker, tv-personligheter och artister var aningen långsammare att hoppa på varje avgående kampanjtåg. Men att tv och tidningar dagen efter inte fylldes av hejiga bilder på kändisar och halvkändisar med knutna nävar i svarta handskar, berodde på något annat. John Carlos och Tommie Smith fick hemmapubliken att känna sig illa till mods.

 

Det var bara fyra år sedan Civil Rights Act hade gjort segregationen i USA olaglig. Samma år lynchade Ku Klux Klan tre medborgarrätts­aktivister i Mississippi. Bussningen av elever för att avsegregera skolorna var i gång. Det hände att nationalgardet fick kallas in. ­Svarta pantrarna lekte med tanken på väpnad revo­lution, eller åtminstone att knäppa så många poliser som möjligt. En del poliser ville gärna knäppa så många svarta pantrar som möjligt.

Tom Wolfe har väl beskrivit hur en liten klick chica ­radikaler på Manhattan tjusades av Svarta pantrarna. Men den klicken var verk­ligen en liten klick. John Carlos och Tommie Smith samlade inga popularitetspoäng med sin aktion. Den kostade dem en hel del.

 

Jag menar inte att tanken med Emma Green Tregaros nagellack är fel. Jag vet hur illa Ryssland behandlar homo­sexuella. Det sker övergrepp som liknar lynchningarna av svarta i USA. Det jag menar är det här:

John Carlos och Tommie Smith fick USA att känna obehag över sig självt. Hade Jelena Isinbajeva målat regnbågsnaglar skulle ­kanske något liknande hänt i Ryssland. Men Emma Green Tregaro har fram­för allt givit svenskar en möjlighet att känna sig präktiga, goda och upplysta.

Inget gör sven­skar mer hän­givna än det.

Johan Hakelius

Visa fler
Om Aftonbladet