Det är helt gratis att lära känna sin granne

KOLUMNISTER

Har ni hört om den här nya, heta tjänsten som bara finns några knapptryck bort? Användarvänlig är den också. Det är bara att klicka på kartan och zooma in grannar, bekanta och civilpersoner som råkar befinna sig i skärmpekarens skottfält.

För 57 kronor får du ta del av alla dessa människors inköp förra veckan, aktuella sjukjournaler och bilder på deras husdjur. För 99 kronor gör Poul Perris en psykologisk profil av dem, du får veta hur mycket de dricker och vad de har för sexuella fantasier. För 199 kronor får du animerade filmsnuttar av samma fantasier, regisserade av Lars von Trier.
Nu finns förstås inte just den här tjänsten riktigt än, men vad tror ni? Skulle den gå att sälja, om den var möjlig och lagar och regler kunde förbigås?

Visst, det skulle förstås stormas. Alla skulle veta vad man borde tycka om en sådan tjänst. De flesta skulle upp­röras om de själva fanns bland de uthängda. Men säg att det bara var tio eller tjugo procent av befolkningen, vars privatliv gjordes offentligt. Tror ni inte att nyfikenheten skulle bli övermäktig?
Min gissning är att man skulle kunna tjäna grova pengar. Och efter några ­månader kunde man lägga ut ytterligare tjugo procent av befolkningen, för då skulle de som redan hade hängts ut ­vilja ge igen och titta på sina grannar. Och så vidare.

Jag skriver naturligtvis om detta med tanke på Lexbase, tjänsten som erbjöd var och en att kolla upp sina grannars domstolskarriär. Och jag vet precis vad ni invänder:

Domarna är redan offentlig handling. Det är överhets­fasoner att vilja hålla medborgarna i okunnighet. Alla har rätt att skaffa sig all tillgänglig information för att skydda sin familj. Skulle inte du vilja veta om din granne är en knarkhandlande pedofi­l­psykopat och yrkesdynamitard?

Bla, bla, bla.

Det är jättefina argument. Men jag tror inte på dem.
Jag tror att detta i första hand är en fråga om ren ­nyfikenhet, även om vissa säkert lyckats hetsa sig till att tro att de bor i ett livsfarligt, laglöst land med blodtörstiga grannar.

Man ska inte skämmas för sin nyfikenhet. Men låt mig ge ett förslag: Om du är nyfiken på dina grannar, sätt igång och tala med dem. Blir ni ­vänner kan det hända att de berättar allt möjligt. Och det utan att ens ta 57 kronor för besväret.