Kolumn

Johan Hakelius

Naturligt att vi ägnar oss åt annat än politik

KOLUMNISTER

Jag undrar hur mycket tid en genomsnittlig svensk lägger ned på politiken. I år speciellt på vilket partis lilla fisbleka lapp, som åker ned i kuvertet på valdagen.

Om man ska våga sig på en gissning skulle jag tro att ganska många - ska vi säga 70 procent? - lägger ned mindre än en arbetsdag. Och om vi i­nte bara räknar tid, utan även engagemang, hur många tror ni lägger ned lika mycket m­öda på att välja parti, som på att välja nya köksluckor?

Ny soffa? Säsongens shorts? Sommarens samlade val av kulglass?

Någonstans längs den f­allande skalan från kök till kulglass finns nog de flesta.

Detta är inte klander. I­nte ens ett höttande finger. Snarare tvärtom, egentligen. Det är en ganska bisarr tanke att väljarna skulle ägna flera dygn åt att gå igenom all p­olitisk information och, u­tan fördomar och personlig bråte, sedan göra ett iskallt och rationellt val.

Människor är mestadels fördomar och personlig bråte. I bästa fall tyglade av lite kunskaper, en gnutta rationalitet och en lust att känna sig någorlunda a­nständig.

Så folk röstar efter klass, e­fter b­ostadsort, efter ålder, efter kön, efter vad deras föräldrar röstat på, efter vad de alltid har röstat på, e­fter vad deras Facebookkompisar s­äger att de borde rösta på.

Stam, klan, tradition och mode. Ibland sammanfaller valet med något slags g­enomtänkt argument. Ofta bara med en känsla. Att oja sig över det, är att oja sig över att vi är mänskliga.

Dessutom är det bra att komma ihåg en sak: Det är sällan ett sundhetstecken när folk i gemen känner sig tvingade att ägna sin tid åt politik, snarare än åt sina liv. Folk som propsar på att allt är politik, för att kunna lägga sig i allt, gillar förstås inte den tanken.

Men i ett samhälle som fungerar hyfsat, där de flesta inte vill ha några j­ättelika förändringar och inte känner att de måste gå i exil om den andra sidan vinner, är det naturligt att ägna sig åt annat än politik.

Det är något bra. Inget att skämmas över. Minns det, n­u när den lilla högljudda minoritet som inte kan tänka på n­ågot annat än politik dominerar i alla medier. Att de gormar, hotar, klandrar och hatar för att mobilisera dig, är en del av demokratin. Men att du själv väljer hur mycket du b­ryr dig, är också det.