Män, kvinnans eviga samtalsämne på film

KOLUMNISTER

Såg du en svensk film på bio 2011?

Rymde handlingen en scen där två kvinnor pratade med varandra? I så fall pratade de garanterat om män.

Bechdeltestet skapades av serietecknerskan Alison Bechdel som en sorts jämställdhetsbarometer för film och är väldigt enkelt.

För att klara testet ska en film innehålla

1) minst två namngivna kvinnliga rollfigurer som

2) någon gång i filmen pratar med varandra om

3) något annat än män.

2011 gick inte en enda svensk film upp på bio som uppfyllde de kriterierna.

DN har gått igenom de senaste tio årens trettio största svenska biosuccéer och kommit fram till att bara var tredje klarar Bechdels test.

I publiksuccéer som Såsom i himmelen, Underbara älskade, Arn – tempelriddaren och Män som hatar kvinnor (!) finns inte en enda scen där två kvinnor pratar med varandra om något annat än män.

Frågan är oundviklig: Tror svenska filmmakare att det enda som intresserar heterosexuella kvinnor mellan 11 och 100 år är karlar?

Man känner sig lite förolämpad faktiskt. Lurad rentav.

Sedan börjar man tänka själv.

På hur många genomsnittliga ”tjejmiddagar” som tar sig förbi punkt tre i Bechdeltestet till exempel.
 

Att vi pratar relationer är ingen nyhet. I hundratals år var familjen kvinnans absoluta och enda expertområde.

Sen lämnade de västerländska kvinnorna hemmets härd och klev ut i det offentliga livet.

Vi började förvärvsarbeta, fick politiskt inflytande och skaffade fritids­intressen.

Men med vännerna fortsatte ältandet om det motsatta könet som tidigare. Att hålla dig uppdaterad på dina kompisars förhållanden är absolut nödvändigt om du vill framstå som en god väninna.

På film, i tv-serier – och i verkligheten.

Men saker och ting når till slut till en gräns.

En kompis tröttnade på frågor om sin hopplösa kille för några år sedan och när ”hur går det med X?”-frågan kom svarade hon helt enkelt ”pass”.

Det var en lättnad. För oss, som inte orkade komma med verkningslösa råd. För henne, som inte hade lust att dissekera sitt förhållande dagarna i ända.

Man måste faktiskt inte prata om det hela tiden.
 

Men det gäller alltså inte svensk film. Här kan kvinnor babbla vidare om män i all oändlighet (i den mån de nu pratar med varandra alls).

Jag kan känna att SF borde upplysa oss vad som väntar när vi löser entrébiljett.

De skulle kunna ange på bio­affischerna om filmen är Bechdel- godkänd eller inte.

Eller kanske signalera att det är en manlighetsorgie redan i titeln.

Jag tänker: ”Underbara älskade män”. ”Hamilton – i nationens manliga intresse”.

Eller varför inte: ”Män som hatar kvinnor som pratar med andra kvinnor”.

?

En musikfestival kan inte leva bara på nostalgi och för att överleva flyttar nu Hultsfred till thuvudstaden, till något som heter Stoxa och som står för Stockholm Outdoor Exhibition Area.

Arrangörerna pratar om ”ny potential” och ”exklusivitet” och jag försöker verkligen förstå dem. Men min inre 16-åring gråter likafullt.

!

Det är snö och kallt i hela Sverige och folk rasar indignerat över den monumentala orättvisan. Jag menar, här har vi ägnat de senaste tjugo åren att börja äta ruccolasallad, dricka vin på vardagkvällar och brygga italienskt kaffe i avancerade maskiner. Vi har kort och gott gjort allt för att dölja det faktum att vi lever i nordligaste Europa och så skiter vädret bara i det. Avgå.