Kan man kräva att få klä sig hur man vill på jobbet?

KOLUMNISTER

Hur kul är det med beslöjade kvinnor i rutan? En journalist erbjöds först arbete som programledare på SVT men sedan stoppades hon av ledningen eftersom hon skulle bära slöja i rutan.

Ledningen anser att det kan strida mot public service-televisionens krav på opartiskhet.

Diskrimineringsombudsmannen, Margareta Wadstein, håller dock inte med.

Journalisten har rätt att bära sjal av religiösa skäl, allt annat är diskriminering vilket är förbjudet i svensk lag.

En programledare i sjal – blotta tanken är svindlande. Kom ihåg att vi talar om en bransch som är så laddad att Anna Lindmarkers läppar och hårslingor genererar massor av artiklar i tidningarna. Och vi ska inte bara tala om upphetsningen när Jarl Alfredius började visa sina fötter i rutan. Lägg till Kristin Kaspersens upptränade och omdiskuterade överarmar och alla dokusåpadeltagare som fjollar runt.

Inget är så laddat som tv. Invandrare hävdar, med all rätt, att de är en del av det svenska samhället och därmed ska de också vara representerade även i tv. Fullständigt självklart.

Men om sjalen är en religiös rättighet så borde det också i konsekvensens namn finnas judiska programledare med davidsstjärna runt halsen.

Fast hur mycket hade man litat på Jarl Alfredius om han bar ett stort kors eller en torshammare runt halsen? Hade man inte tolkat in en massa undertexter i allt det han sa? Hur kul är det med programledare med sossemärken på kavajslaget? Det gick också att hålla sig för skratt när journalisterna i amerikanska FOX-TV bar amerikanska flaggan på kavajen efter den elfte september.

Fullständig opartiskhet är måhända en illusion men det måste ändå vara målet.

Och kan man verkligen kräva att få vara klädd som man vill på ett jobb?

Städerskor tvingas bära sina nylonrockar, Flygvärdinnorna har sina kläder. När jag arbetade som tågklarerare på SJ var jag tvungen att ha uniform och slips. Sådana var reglerna. Det var bara att gilla läget eller söka jobb någon annanstans.

Naturligtvis är all diskriminering idiotisk när det gäller religion, härkomst eller sexuell läggning. Men det kan inte vara så att det finns två uppsättningar regler. Programledarens religion kan inte göra att hon eller han särbehandlas, då blir det ju aldrig någon jämställdhet. Och är det verkligen viktigare att visa sin religion offentligt än att göra ett bra arbete?

Sjalfrågan är dessutom laddad för många. Kom ihåg att det inte var länge sedan sex invandrargrupper krävde slöjförbud på flickor under 16 år.

Men en sak är synd med det hela – och det är att inte fler kvinnor med utländsk härkomst syns och hörs på SVT. Varför var det så nödvändigt med sjalen? Och varför hörs inte mer Rinkebysvenska i tv? För säga vad man vill om institutionen SVT men den kan sannerligen behöva piggas upp. Men det är en annan kolumn.