Småbarns- föräldrar borde vara arbetsgivar- nas dröm

KOLUMNISTER

Det finns fåniga människor och sedan finns det de som är riktigt patetiska. Ett bra exempel på det sistnämnda är gubbarna på den byggarbetsplats som tyckte pappaledighet var fjolligt. När en av killarna ändå valde att vara hemma med sin bebis blev han hånad och trakasserad. När han återvände från sin pappaledighet fick han alla skituppdrag gubbarna kunde rota fram. Välkommen till dinosaurie-kvarten, här studerar vi utdöda djurarter vi inte trodde fanns kvar. Snälla gubbar, vilka tror ni är de stora förlorarna i slutändan? Ni går och sliter ut era kroppar och bekräftar någon fullständigt omodern form av manlighet medan ni missar ett livsviktigt tåg som ni aldrig kan stiga på igen.

Att vara pappaledig är att knyta band som barnet kommer att ha med sig i resten av sitt liv. Riktiga män tar ansvar för sin avkomma, de stannar hemma med barnen, engagerar sig i deras liv.

Förlorarna gömmer sig bakom sitt jobb och kommer med lama undanflykter som att: "Vi förlorar så mycket pengar."

Men i själva verket är de så osäkra på sig själva att de inte vågar utmana de cementerade könsrollsmönstren på sin arbetsplats. Hur manligt är det?

Och skam över de chefer som inte har vett att begripa vilken tillgång det är med en småbarnsförälder. Här snackar vi om människor som finslipat sin effektivitet till en konstform. I månader har de läst sagor, lagat mat, städat, bytt blöjor och gjort sina toalettbesök - samtidigt.

Dessutom fungerar de normalt trots att deras sömnbrist gränsar till psykos. Normala arbetsuppgifter är rena semestern för en förälder. Dessutom går de inte omkring och fikar på jobbet utan arbetar som högeffektiva galärslavar eftersom de vill hämta på dagis i rimlig tid. Vi talar om anställda som borde vara varje arbetsgivares dröm.

Pappaledigheten har funnits i mer än 30 år. I dag tar drygt 15 procent av männen chansen att vara hemma med sina barn, vilket är alldeles för lite. Det är underförstått att en man ska arbeta, göra sin plikt, ställa upp för samhället. Särskilt under lågkonjunktur.

Men en forskningsrapport från i somras visar att i de familjer där man delat på föräldraledigheten är skilsmässofrekvensen 30 procent lägre än när mamman varit hemma själv. Stannar pappan hemma med första bebisen skaffar familjen dessutom fler barn.

Vinsten är med andra ord enorm, både för samhället, föräldrarna och framför allt för barnen. Därför är det självklart med kvotering. Det kan inte vara meningen att pappan ska behöva välja och strida ensam. Samhället måste gripa in.

Först då kommer näringslivet att sluta betrakta kvinnor som potentiella barnfrånvarorisker, först då får vi något som liknar ett jämställt samhälle. Låt dinosaurierna sitta och självdö på sina betongfundament. Lagstifta om föräldraledighet. Befria de riktiga männen, de som alla kvinnor vill ha.

Sista ordet Johanne Hildebrandt